Japansk rasism?

Eftersom vi - jag, Maria och Rim - har skrivit en del om japansk rasism på sistone tänkte jag vara fräck och klippa in ett citat här som Rim skrev om idag som på många sätt sammanfattar diskussionen.
Ingen av oss är antropolog och ingen av oss är expert. Alla har vi olika erfarenheter, vissa är mer applicerbara på övergripande mönster, annat är engångsföreteelser. Men det här tycks vara en bra sammanfattning på hur det på ett generellt plan faktiskt kan sägas vara i Japan.

Qustion:

I'm [insert nationality here]. Will I be accepted in Japan?

Answer:

No.

Okay, let me elaborate a little. To the Japanese, there are two types of people. Japanese, and not Japanese. Within "Not Japanese" there's all sorts of levels - white, black, hispanic, Middle Eastern, whatever. White people will get stared at, black people will get stared at more, and someone wearing an actual fruit basket on their heads... might not get stared at as much as a black person. But basically, we're all in the "Not Japanese" group.

Not that this is a bad thing. There are many ways in which it benefits you not to be Japanese. And its not like Japanese people will actively hate on you. Many will go to great lengths for you. But if you're looking to just blend into the crowd... No. Maybe in Tokyo. Not many other places. Don't let that stop you from being interested in the country/wanting to visit, but just realize that this is how it is here.

Citatet har Rim hittat på GaijinSmash, skrivet av en amerikansk engelskalärare bosatt i Japan. Och trots att jag inte har någon mångårig erfarenhet av att bo i Japan känner jag igen mig mycket i det.
Vännen Hayashis fru är svenska, pratar flytande japanska och har bott i Tokyo i 30 år... Jag ska nog ta ett snack med henne om det här när jag får möjlighet.