16 maj 2008

Hard like candy

Man ska välja sina vänner med omsorg. I alla fall när de kan fixa saker man aldrig vågade drömma om att man själv kunde fixa. Bästa vännen J i London var i skakigt lyckorus då han i morse hörde av sig och berättade att han köpt biljetter till oss till Madonnas Sticky & Sweet Tour när den når Wembley i september.

Kan fortfarande inte förstå det! Jag har älskat Madonna sedan 1989 och det är verkligen en kärlek som aldrig går ur tiden (även om donnan själv har verkat göra det då och då).
När jag lärde känna J för var kärleken till Madonna något av det första som förde oss samman (vid sidan om politiskt engagemang, veganism och tv-serierna Twin Peaks och The Young Ones) och att därför se henne tillsammans, elva år senare, kommer verkligen att bli sanslöst bra! Vem hade kunnat tro det när vi som brådmodiga tonåringar lyssnade på då nyutkomna Ray of Light, köpte alla obskyra singlar vi kunde komma över och såg Evita och The Girlie Show om och om igen? Pricken över i:et är att J fixat standing tickets - till skillnad från Confessions Tour i Amsterdam 2006 hoppas jag alltså se the queen of pop denna omgången.

Ovanpå alltihopa blir det även en långweekend i London på köpet. Efter lite snack med rätt redaktör kan jag sälja in ett jobb och vips så får jag betalt för att åka. You gotto love it!

5 kommentarer:

Andreas sa...

gillar att du går från sopranos och nin till madonna. skön kontrast ;)

Linda sa...

Det är det bara DU som tycker, Mr anti-Madonna, för innan The Sopranos ens var påtänkt skrevs det avhandlingar om Madonnas enorma påverkan på populärkultur och finkultur och all annan kultur som går att tänka sig ;)

Martin J Frid sa...

Nice... Och snart bär det iväg till Japan igen? Livet lever.

Andreas sa...

ja, "skrevs" = imperfekt :P

Linda sa...

Det gör ju det fortfarande också - poängen var att hon började behandlas som populärkulturellt, viktigt fenomen långt dessförinnan :P