18 november 2006

John Cameron Mitchell

En av mina stora idoler är regissören och skådespelaren John Cameron Mitchell. Första gången jag såg hans fantastiska debutfilm Hedwig & the Angry Inch var sommaren 2002, på en gratisvisning under det årets Malmöfestival. Förtrollningen var omedelbar och har hållit i sig sedan dess: än idag är det en topp-3 favoritfilm; en film jag kan se upprepade gånger utan att tröttna och utan att tappa intresset. Året därpå var vi ett kompisgäng, och tillika stora Hedwig-fans, som såg filmen på Roskildefestivalens Open Air Cinema. Vi jublade, drack rödvin ur flaska och sjöng med i alla sångerna. (Filmen är faktiskt anledningen till att jag ursprungligen alls köpte en dvd-spelare; för att Hedwig på den tiden bara gick att få tag på via import-dvd).

Nu har Michells andra film, Shortbus, börjat gå upp runt om i världen; en New York-baserad historia om mänsklig intimitet och emotionella blockeringar. I torsdags gästade regissören Stockholm Filmfestival och biografen Skandia för premiärvisning och s.k. Face2Face under ledning av Emma Gray Munthe.

Munthe skriver på Svenska Filmkritikerförbundet: "Förväntningen i luften ligger [---] tung [---] i foajén till Skandia när det [---] är dags för Shortbus-premiär. Filmerna får oftast inte applåder på de svenska pressvisningarna. Det fick däremot Shortbus i går kväll. Den öppnade tävlingen med buller och bång - och även om regissören John Cameron Mitchell tyckte att den svenska publiken var väldigt artig och städad var det tydligt att filmen gillades. Mycket. Jag höll i det efterföljande Face2Facet - och den löjligt välformulerade och smarta, fantastiska John Cameron Mitchell hade publiken som i en liten ask. Mig också."

Jag håller med. Det var nästan magi i luften, på samma sätt som det var magi i luften när vi såg Face2Face med David Lynch på Stockholm Filmfestival 2003.

Munthe intervjuade även Mitchell i Cannes tidigare i år, en intervju som går att se här och som tydligt visar Mitchells humor, intellektuella skärpa och oerhört vettiga åsikter - lite som det var i torsdags, alltså.

1 kommentar:

Anonym sa...

Håller med dig, han är bäst!