13 mars 2013

Jag har flyttat! / Time to get going

Gott folk! Det är ganska klart och tydligt redan, men jag har flyttat vidare. Tiden med Tokyo Tidbits var fin, men nytt vatten flyter under broarna nu.

It's time to move on, it's time to get going. What lies ahead I have no way of knowing. But under my feet grass is growing, and it's time to move on, time to get going.

24 april 2012

Det hände en gång...


Just nu: redaktörsroddar för MatHem Magazine och När & Fjärran. Jag kommer snart ut på andra sidan i form av reportageresor till Grekland, Gotland, Tjeckien, Polen och Island. Och lite semester i London mitt i smeten!

15 mars 2012

En alldeles särskild 30-årspresent

2012 och tre månader senare: jobb i Frankrike, Schweiz och Oman avklarade. Näst på tur: Jordanien! Jag har också hunnit leverera senaste När & Fjärran som nu finns i en butik nära dig. För just det, lagom till min 30-årsdag i slutet på förra året tillträdde jag som redaktör för tidningen.

3 months into 2012 and I've been working in France, Switzerland, and Oman so far. Oh, and I became editor of När & Fjärran around my 30th b'day last year! Don't forget to pick up the latest issue.

29 december 2011

Dagens kontor: ett badrum

Häromdagen hängde jag med de här donnorna. Det blev en pratstund om söndagsmiddagar, Widellsås vs Schulmansås och hur man skapar lyx i vardagen. Fotograferingen tog plats i familjen Schulmans kök, men mitt jobb gjordes från Alex och Amandas badrum. En ny erfarenhet, härligt oortodoxt. Håll utkik vecka 5, då kommer resultatet i en bilaga i Svenska Dagbladet.

I spent the other day with these two sisters. The article will be published in a supplement in Svenska Dagbladet.

12 december 2011

First we take Manhattan

Ett mycket hektiskt år går mot sitt slut.

Tillsammans med Johnny Wohlin har jag intervjuat krögaren Pontus Frithiof och när jag spenderade en eftermiddag i sällskap med dukningsdrottningen Catharina Lindeberg, stod Morgan King bakom kameran. Morgan och jag har också rest runt Västra Kapprovinsen i Sydafrika och njutit av regionens mat, viner och joie de vivre-livsstil. Något liknande var vad som mötte mig och Nicholas John Stevens när vi fick i uppdrag att utforska vad Gran Canaria egentligen har att bjuda på bortom de mest upptrampade turiststråken. Ovanpå det har jag gått en intensiv, om än mestadels verbal, crash course i thaiboxning efter att jag och Karin Skoog bestämde oss för att undersöka hur några av Sveriges främsta boxare i Thailand förbereder sig inför kommande mästerskap.

Ovanpå det har jag också intervjuat författaren Mats-Eric Nilsson, skrivit om Reykjavik, mysiga skidorter, vaccinationsråd inför utlandsresan och rest kors och tvärs genom europeiska Ryssland tillsammans med Team Árstíðir. Under två intensiva turnéveckor möttes vi av gästvänligheten från gamla och nya vänner, spenderade fler timmar än vi orkade räkna på nattåg och uppträdde på TV-program (varav ett också hade Spike Lee som gäst!) och för utsålda hus, från Petrozavodsk i norr till Voronezh i söder.

Jag har rest mer än året har månader och älskat varje minut. Många jobb återstår att se tryckdagens ljus - men här är ett par av dem.

It's been a very, very busy year that now is drawing to its end. Here's a little of what I've been up to.

01 augusti 2011

Nürnberg - Sthlm - New York

Är hemma en sväng i Stockholm och packar om resväskan efter ett kort stopp i Nürnberg där jag befunnit mig över helgen för att sköta presskontakter på stora musikfestivalen Bardentreffen där Árstíðir hade två spelningar. Det har varit en sådan succé att jag fortfarande är helt uppfylld av lycka och kärlek.

Nu riktas fokus över Atlanten eftersom jag flyger till New York i morgon för en längre periods jobb för ett flertal tidningar tillsammans med Nicholas John Stevens.

I'm in Stockholm for less than 24 hours in between travelling from Nürnberg, where I've been working with team Árstíðir during the huge music festival Bardentreffen, and leaving for a couple of weeks in New York as of tomorrow morning. I'm doing several jobs for different Swedish magazines together with Nick.

13 juli 2011

If I can make it here, I can make it anywhere

I dag går min playlist med bara New York-relaterade låtar extra varm eftersom jag snart ska åka dit för att göra en hel hög jobb. Något jag också ska göra från Boston. Och från en massa platser runtom i New England. Efter veckor av hårt arbete för att få allt att gå ihop händer ketchupeffekten. Världens bästa stad ligger för våra fötter. New York, concrete jungle where dreams are made of. There’s nothing you can’t do now you’re in New York. These streets will make you feel brand new, big lights will inspire you. Let's hear it for New York!

10 juni 2011

Don't talk to me about work

Juni, en intensiv produktionsfas. Just nu: nyhetsbrev för ActionAid och två Cypern-rep till När & Fjärran. Nästa vecka: jobb för MatHem och ett stort antal artiklar om Stockholm. Roligt och konstruktivt spånmöte med fotografen Karin Skoog häromdagen. Medan de flesta nu börjar gå in i dvala inför industrisemester känner jag mig på årets topp.

För övrigt: värme, vin och vänner.

June’s here and it’s a very intense period. I am doing several jobs for ActionAid, När & Fjärran, MatHem and Spotted by Locals. I’ve also had a fruitful meeting with photographer Karin Skoog. No vacation in sight – and I like it!

Other than that? It’s summer; I drink wine and hang out with friends.

01 juni 2011

London

Väskan packad igen, i morgon bär det av till London. Ska bland annat göra ett par jobb tillsammans med Morgan King vilket jag ser fram emot. Det blir också tid att umgås med vänner och familj, teater, middagar och allmänt häng i det som numera känns mer som min hemstad än vad Malmö gör.

I'm off to London for a week, to work with photographer Morgan King and visit friends and family.

25 maj 2011

Att få betalt för att resa

I dag har jag fått datumen på min jobbresa till Sydafrika med fotografen Morgan King som blivit flyttad till september. Can't wait!

I måndags kom jag och Nicholas John Stevens från Cypern och med lämning om hörnet är huvudet fortfarande kvar där.

The dates for my trip to South Africa with photographer Morgan King have been set in September. Can't wait,! But for now I'm still kind of in Cyprus where I've been for a week working with Nicholas John Stevens.

15 maj 2011

If the world's at large, why should I remain?

Grå himmel över Stockholm. En perfekt tid att åka till Cypern för att jobba en vecka.

Gonna find another place, maybe one I can stand. I move on to another day, to a whole new town with a whole new way. You don't know where and you don't know when, but I still got my words and I got my friends. I pack up my belongings and I head for the coast. It might not be a lot but I feel like I'm making the most. I like songs about drifters, books about the same. They both seem to make me feel a little less insane. Walk a little farther to another plan, you said that you did, but you didn't understand. I know that starting over is not what life's all about, but my thoughts are so loud, I can't hear my mouth.

27 april 2011

På sistone

Lite smått och gott som jag ägnat mig åt på sistone:

Att intervjua Edda Magnason och The Decemberists

Att sätta bildtexter på sidskisser till en hög jobb jag gjort.

Planera en massa häng i form av allt från teaterbesök till barrundor med bästa Raggi som tagit ledigt från musikjobben i Reykjavík för att umgås med mig ett tag.

Börjat läsa Blonde och har nu akut hjärtknip av Marilyn Monroes levnadsöde eftersom jag ständigt måste korsverifiera historierna med dokumenterade händelser.

Njutit av att vintern blev sommar.

Lately: Interviews. Work. Friends. Reading. Summer.

12 april 2011

I've got a pocket full of dreams

"These streets will make you feel brand new, big lights will inspire you." Jag undrar vad det där beror på, hur det kommer sig att man kan känna faktiska känslor för en stad. För betong, stål, asfalt. Att jag fortfarande, medan vännerna planerar giftermål, husköp, barn och familjemiddagar, bara planerar vilket flyg jag ska sätta på mig härnäst, vilken hop av betongmonster jag ska ägna min tid, min uppmärksamhet och mina pengar åt. En gång i tiden trodde jag att det handlade om att växa upp. En fas att gå igenom, och om jag gick igenom den på "rätt sätt" skulle jag komma ut på andra sidan och ha glömt känslan av att jag är så stor, så alldeles för stor för det lilla rum som kallas "att vara på en plats och vara nöjd där". Det har bara aldrig blivit så. Nu när jag är lite äldre inser jag också att väntan på att något skulle gå över förstås var fel. För det finns inget som går över, ingen lärdom att dra om att gräset inte är grönare, för naturligtvis är det inte det. Däremot finns det en skyldighet gentemot hjärtat att lyssna, lägga örat emot även när det innebär att gå på tvärs mot konventionerna. Det finns inget grönare gräs för jag vill inte ha något gräs över huvud taget. Jag vill ha skyskrapor. Kilometer av neon. Nätter som aldrig tar slut. Ur askan, i elden, i elden. Jag greppar viljan, håller den i handen. Tar språnget. Det är så här det smakar när drömmar går i uppfyllelse.

I love big cities. I always have. I used to think my need for endless travel was a phase, that there was some sort of lesson to be learnt about the fact that there's "no greener grass". That I needed to somehow be content with where I was. Now I know different. I don't want no grass, I just want skyscrapers, neon lights and nights upon nights, and I will continue to make it happen. "There's nothing you can't do."

11 april 2011

Put a bird on it!

Just nu: Portland on my mind. Och med 11 000 tecken till mitt förfogande. Det är kärlek att intervjua musiker och kulturpersonligheter som verkar i en av mina favoritstäder på uppdrag av kulturtidskrift.

Right now: Portland on my mind. One of my favourite cities.

Foto: Miles Hochstein, Portland Ground, pictures of Portland Oregon, www.portlandground.com

08 april 2011

Some kind of life

Med skräckblandad förtjusning har jag på senare gjort ett djupdyk i nittiotalet. När det beror på ett uppdrag av Popmani känns det fint, när man läser gamla dagböcker från tonårstiden är det mindre roligt. Jag har också än en gång fastnat i My So Called Life-boxen (den allra första dvdbox jag köpte faktiskt, i någon underlig butik i Washington DC way back in 2003). Och precis som Sandra och Clara har jag än en gång kommit fram till att det är den finaste, mest trovärdiga tv-serie om femtonåringar som gjorts. Igenkänningsfaktorn är obehagligt hög, och den gör fortfarande så alldeles ont i hjärtat att se.

When researching an article for Popmani makes me head back to the 90's I once again realize that My So Called Life is the best tv series about teenages ever made. Ever. It still hurts.


"I just like how he's always leaning. Against stuff. He leans great. Well, I'd either have sex or a conversation. Ideally both."




"They weren't the kind of kisses you could actually evaluate. They were more like... introductory kisses."


"People are always saying you should be yourself, like yourself is this definite thing, like a toaster. Like you know what it is even. But every so often I'll have, like, a moment, where just being myself in my life right where I am is, like, enough."


"It's like you think you are safe or something cause you can just walk away anytime, cause you don't need her - you don't need anyone. But the thing you didn't realize is, you're wrong."


"The worst feeling is suddenly realizing that you don't measure up. And that, in the past, when you thought you did, you were a fool."


"Sometimes someone says something really small and it just fits into this empty place in your heart."

05 april 2011

All alone is all we are

Förra året gjorde jag ännu en pilgrimsresa. Det var egentligen många pilgrimsresor i en, där ett av de viktigaste stoppen var Seattle. När jag äntligen hamnade i Los Angeles var det glamrocken som drog mig dit, till Seattle var det givetvis grungen. Alldeles på tok för många år för sent, men till skillnad från hur mycket musik jag lyssnat på genom åren som inte står pall för tidens tand bär jag fortfarande med mig Alice in Chains, Pearl Jam, Stone Temple Pilots och alla de andra flanellklädda, långhåriga typerna.

Och staden Seattle har givetvis ryggraden kvar. Seattle känns som ett lite punkigare San Francisco. Inte bara för att det också är byggt på sju kullar omgärdat av vatten utan för att staden präglas av samma ungdomliga frihetslängtan, samma uppror men i en argare tappning. Protestsångernas akustiska gitarrer är utbytta mot nihilism förmedlad genom förstärkare.

Så var det också musikens Seattle vi besökte, bland annat 40-årsjubilerande Bumbershootfestivalen.

Weezer överraskade mest, särskilt med tanke på att jag aldrig varit ett fan. Rivers Cuomo, i min värld mest känd för att ha levt i celibat i en garderob (bokstavligen), visade sig vara en entertainer av rang.

Mindre underhållande, men desto viktigare för mig personligen, var Hole. Courtney Love har inte riktigt stått emot tidens tand.

Och så var det det där med att gå i Kurt Cobains fortspår. Jag lämnade Nirvana någon gång i tonåren och har inte hittat tillbaka. Men jag älskade dem en gång i tiden, och var fullständigt förkrossad när Kurt bestämde sig för att det var better to burn out than fade away. Så jag satt på hans bänk i tystnad, tittade på huset mellan träden och hittade den där vinkeln som MTV filmade när dödsnyheten rullade om och om igen framför mina trettonåriga ögon.

Jag skrev däremot ingenting. Jag tänkte istället.

Och åkte vidare till Aberdeen.

Även om Nirvana inte är med mig, är Seattle det.

Last year I went on a pilgrimage to Seattle, a city that's been on my personal map for years and years because of grunge. Unlike other musical genres, grunge has been able to stand the test of time. We went to Bumbershoot and to Kurt Cobain's bench. And although Nirvarna may be long lost, my love for Seattle is still with me and maybe always will be.

04 mars 2011

Jobb jobb jobb

Jag och min penna på väg till bland annat Kenya och London .

My pen and I: off to Kenya, London, and some other places.

09 december 2010

Bortom Chamonix

Jag har just lämnat en artikel om exotiska skidorter - ni vet, platser som man inte vanligtvis associerar med skidåkning. Majoriteten av fotona är tagna av Christian Åslund, duktig så det svindlar.

I've just written an article about exotic skiing destinations, - that you don't really think of when you think of skiing. The majority of the photos are taken by Christian Åslund, who is just brilliant.

07 december 2010

Concrete jungle where dreams are made of

Bokstavligen det första jag ska göra när 2010 förvandlas till 2011 är att bege mig till Reykjavík och därefter vidare till New York. Det kliar i hela kroppen att komma iväg. Jag kan inte sova om nätterna utan ligger vaken och tänker på storstadens ljus, gatorna som gör mig ny.

When 2010 turns into 2011 I will head over to Reykjavík and then on to New York. I can't sleep at night, lying awake thinking about bright lights, big city, streets that will make me feel brand new.

06 december 2010

Sleepless in Reykjavík - December 6th 2010

När jag åkte till Island för att jobba i somras hamnade jag i tredje avsnittet av regissören Gunnar B. Guðbjörnssons dokumentärserie Sleepless in Reykjavík. Avsnittet sändes första gången i augusti.
För ungefär ett år sedan åkte jag till Island första gången för att skriva en artikel till Sydsvenskan om sextetten Árstíðir. Vi har trivts så bra när vi arbetat ihop att jag nu fått frågan om jag vill börja jobba med PR & media för bandet på heltid. Bara det!

When I went to work in Iceland this summer I also ended up in director Gunnar B. Guðbjörnsson's documentary and episode 3 of his web series Sleepless in Reykjavík.
The episode was broadcasted for the first time back in August.
About a year ago I went to Iceland the first time, to write an article about sextet Árstíðir for Sydsvenskan. We've enjoyed working together so much that I've now been asked to come on board with the band full-time, working with PR and media management. Imagine that!