Att Japan är världens andra starkaste ekonomi är inte någon nyhet vid det här laget. I en ny rapport från United Nations University World Institute for Development Economics Research visar det sig, alltså inte helt förvånande, att Japan är hemland för en femtedel av världens 10 % rikaste vuxna (gällande vad man kallar "global household wealth").
Anthony Shorrocks, som är en av författarna till rapporten, berättar för Japan Today att han tycker att rikedomarna i USA (som då förstås är världens allra starkaste ekonomi) är mycket mer påfallande.
"In Japan people have a good standard of living but the Japanese don't use their wealth in quite such an extravagant way," säger Shorrocks.
Min egen erfarenhet och anekdotiska kunskap av de båda länderna säger att det stämmer ganska väl (givetvis finns det undantag för allt). Jag har visserligen aldrig varit i, låt säga, Bel Air i Los Angeles - men dock en del andra "fancy places". Japan känns fantastiskt modest i jämförelse. Visst är det det här med både männens och kvinnornas känsla för stil, hur de kan ha sådant som diamanter till vardags, men hur motsägelsefullt det än låter, känns det aldrig extravagant.
Japanerna känns på något underligt vis alltid modesta, vilket med all säkerhet hänger ihop med dess kultur. Vräkiga villor och vräkiga bilar finns det också en avsaknad av, vilket till stor del hänger ihop med att så liten yta av de japanska öarna är möjliga att bebo; en fråga om utrymme, helt enkelt. Den inhemska arkitekturen och inredningsmodet spelar förstås också sitt till.
Självklart märks det att Japan är ett rikt land, men det finns en helt annan stolthet i kombination med vardaglig ödmjukhet, som jag inte upplevt i något annat i-land jag besökt.
Att man är mer blygsam och "försiktig" med sin rikedom i Japan än i USA, är inte den enda skillnaden mellan länderna.
Trots att världens ekonomiska rikedomar är hårt koncentrerade (ca 90 %!) kring just Nordamerika, Europa och Asiens i-länder, är mönstren för hur dessa rikedomar är fördelade inom dessa länder väldigt olika.
"Ojämlika rikedomar är inte alls lika höga i Japan som i USA," berättar Shorroks. "Faktum är att om du tittar noga på siffrorna, går det att utläsa att nästan ingen i Japan lever i fattigdom. I USA är det både fler i toppen och fler i botten i jämförelse."
Shorrocks analys säger att detta beror på Japans höga medelinkomst i relation till den stora befolkningsmängden, liksom att japanerna överlag gärna sparar sina pengar i sparkonton eftersom det kulturellt finns en misstänksamhet mot den finansiella marknaden.
Av den 1 % som är världens allra rikaste, bor 37 % i USA och 27 % i Japan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
jag har hela tiden gått och letat efter de rikedomar som finns i den här staden, och när jag har gått bet (förutom de udda Ferrari bilarna som endast kan åka snabbt runt Palatset, annars går det fortare på cykel), bara antagit att de gömmer sig någon annanstans. Men nu utifrån det du beskriver är det kanske istället som så att de maskerar sig?
Dock går rapporten stick i stäv med vad jag har hört under mina nationalekonomiska lektioner, att inkomstskillnaderna ökar kraftigt i Japan (dock från låga nivåer) p.g.a. en stor del av den yngre generationen är fast i "part-time-jobs", då japans (gentemot Sverige) slappa lagar tillåter en större utbredning av den anställningsform. Detta har lett till att japanska företag, framförallt de mindre, upphört att ta med sig sina anställda genom dåliga tider i väntan på bättre för att inte avskeda utbildningskostnader. "Part-time-jobs", inga åtaganden.
På ämnet så kommer Japan oftast in på sista plats i de diagram som min lärare matar oss med, medan Sverige ovillkorligen är placerat i toppen. Jag försöker nyansera bilden lite genom att berätta vilka avigsidor det finns, har även frågat de japanska studenterna vilken bild de får av Sverige genom alla topplaceringar. Sverige är väl endast dåligt i Sverige, så att säga. I övriga världen är vi ett paradis!
Hade tidigare en flickvän från Japan, hon slet häcken av sig på sk arbeitos..kunde aldrig få en vettig korttidsanställning.
I övrigt är det inte just där vi är lika japanerna. Att vi är lite återhållsamma med att visa rikedom. Den göms i form av fina märken inne i villorna..?
I Thailand skrävlas rikedomen ut, en BMW får fritt körfält. Den som betalar mest får högsta waien(den vackra thaihälsningen)Money talks, de som har dem är dock inte blyga med det. Ur ett folkligt buddhistiskt perspektiv har de förtjänat dem i ett tidigare liv..
Säg mig, har Japan fortfarande sk epz's?
Helt klart en intressant diskution. Som jag kan förstå det (Japan känner jag inte till annat än från här), om vi sätter Japan och Thailand på var sida av en hävstång, platsar Sverige nog bra i mitten, som vanligt. Landet lagom.
Thailand är sjukt på detta. Som Perre skrev: Har du pengar får du göra vad som helst. Och vara vem du vill
Erik, jag är övertygad om att det finns mer nyanserade bilder av Japan än denna FN-rapport. Tack för uppdateringen!
Det där om hur ens eget land (vilket den nu än må vara, Sverige i vårt fall) kan kännas betydligt mer bra (eller dåligt...) utanför ens egna gränser känns väldigt bekant. Det har förts otroligt många intressanta diskussioner med japanska vänner med/utan koppling till Sverige. Jag har nog aldrig hört så mycket "oooh!":ande och "aaaah!":ande över mina och Andreas beskrivningar av vårt hemland - och aldrig så många "eeeeh??" över våra skatter ;)
Sigrid, jag tror att jag är helt utanför din kunskapsgräns :S - vad är epz's?
Nille, Sverige är nog ganska bra på att vara Landet Lagom på många vis. Det är samtidigt sorgligt det där med vad pengar kan köpa, inte bara i form av prylar, resor eller dylikt - utan "friheter" i samhället, vilka inte helt sällan resulterar i att man trampar på någon annan...
Tänk att kunna vara vem man vill ;)
Linda,
När jag berättade att alla anställda svenskar har fyra veckors betald semester under sommaren för unga japanska vänner fick jag det längsta "Eeeeeee" jag någonsin har hört i utbyte.
Nyanserade detta med att, med tanke på svenska situationen, omfattar detta till största delen äldre personer, och att ungdomarnas situation liknar den i Japan med korttidsanställningar och där semester är en avlägsen dröm.
Skicka en kommentar