Det råder minst sagt Totoro-feber i Sverige. Japanska animatören, regissören och visionären Hayao Miyazakis fantastiska äventyr Tonari no Totoro (となりのトトロ, på svenska Min granne Totoro) har, 19 år efter premiären i Japan, i dagarna gått upp på svenska biografer.
Mottagandet har varit övervägande gott, för att inte tala om strålande. Ord som "magisk" och "magnifik" har använts gång på gång av de svenska filmkritikerna. I dagens DN omnämns den sagolika Totoro till och med på ledarsidan, av Karin Rebas, som skiver att "i mina ögon är 'Min granne Totoro' en av de bästa barnfilmer som någonsin har gjorts".
Rebas fortsätter: "Miyazaki skyggar inte för att skildra problem som inte försvinner, sorger man inte rår på. Men i hans filmer finns det också hopp, det finns tröst - och hur svår tillvaron än kan bli finns det alltid korta, magiska ögonblick när världen är underbar" och lyckas på två meningar fånga just det som gör Miyazakis filmkonst unik.
Totoro omnämns av tittare ofta som någon form av troll. Huruvida det är en "titel" som är passande eller ej kan diskuteras. I Japan brukar man allmänt mena att Totoro är en så kallad kami-ande som finns inom den japanska shinto-religionen.
Shinto-kamis är ofta naturens väktare och beskyddar (förknippas med) sådant som åska och vind, berg, floder, skogar och solen.
Totoro bor i skogen, invid rötterna i ett träd, och skyddar bl.a. detta enorma träd. Hemmet skulle också kunna liknas vid ett shinto shrine, med shimenawa-rep runt om och en torii framför den lilla stigen som leder upp till hans träd.
Själv har jag älskat Totoro länge, och att bo i Japan har onekligen eldat på den kärleken.
Att Totoro är populär bland både gamla och unga japaner går inte att ta miste på. Gå in i vilken leksaksaffär som helst och det kommer att finnas en hel sektion med leksaker och diverse prylar med karaktärer från filmen.
Till vårt eget hem inhandlades både ett Totoro-kramdjur och en Totoro-kylskåpsmagnet.
Totoro skyddar vår säng i Tokyo.
...och nu skyddar han (en del) av vår dvd-samling.
En kattbuss på riktigt! Japanerna, de kan.
7 kommentarer:
Jag har fyra anime-filmer, samtliga av Miyazaki och de mest mainstream som finns om jag har förstått det rätt! :-) Inkörsporten var för som så många andra Spirited Away och vad jag då såg som en perfekt film med underbart mycket symbolik fick mig att köpa Princess Mononoke och Nausicaä. Efter att ha sett dom var jag tvungen att revidera vad en perfekt film är, om SA är perfekt så saknas det ord till de senare två!
gemensamma filmer: Eternal Sunshine of the spotless mind och Lost in Translation! :-) Var på väg att köpa A tale of two sisters men jag har väldigt svårt för skräckfilmer. Så svårt att jag undviker dom kategoriskt.
kattbussen blir riktigt skön när man inser att sätesklädseln ÄR Totoro! Skall det vara skall det vara ordentligt! Är det ludd på instrumentbrädan!?
Jag har aldrig varit manga/anime-tjejen, men just Miyazaki är det något alldeles, alldels särskilt med. Och det tycker uppenbarligen de flesta ;)
Oj, lyckades du se vad vi har i vår dvd-samling? Skickligt! Som du då kanske också ser är det framför allt skräck vi har... Mycket klassiker av olika slag som är mer eller mindre direkt skrämmande, men den asiatiska skräcken vi har är definitivt obehaglig. Jag uppskattar skräckfilmsgenren av en mängd olika skäl, framför allt för att monster sociologiskt avslöjar så mycket om oss själva och vårt samhälle. Vad som gör oss rädda säger också det mesta om vad vi uppfattar som normalt/onormalt och vad som styr våra fördomar och referenser.
A Tale of Two Sisters tillhör de mest obehagliga filmer jag sett, och också en av de bästa :)
Men man ska inte se saker som man har svårt för, förstås.
Linda,
Jag har inte reflekterat över den aspekt av skräck-filmer som du beskrev, men jag håller med om resonemanget. En skräckfilm för mig är dock en lång pina där det enda jag väntar på är att den skall ta slut, så därmed finns det inget incitament för att betala pengar och tid utifrån mitt perspektiv. Jag ser dock gärna filmer som är jobbiga på enbart ett psykologiskt plan, t.ex. Dag och Natt samt Samaritan Girls.
Japaners fascination för seriefigurer/ karaktärer är överväldigande. Se bara på Mumin och antalet japanska besökare i Mumindalen i Finland.
Otroligt vackert kort på Tokyo nattetid under.
Och kul att hitta igen dig igen! :-)
Erik, Samaritan Girl står här i dvd-hyllan bakom mig, den tillhörde dock en av de filmer som inte blev synliga på bilden (är ett antal hyllplan som inte är det :P).
LoX, kul att se dig här igen! Jag har fortsatt läsa din blogg, men av någon anledning lyckas jag inte kommentera... Men kul att du hittade hit i.a.f.! :D
Skicka en kommentar