Stor skillnad mellan Sverige och Japan - elledningarna? När man har rest mycket i Asien inser man förstås att det är mer än både en och två saker som är annorlunda, fungerar på helt andra sätt. Tack och lov. Att få uppleva diversifiering är att av de starkaste skälen för att jag älskar att resa: det som inte är hemma, men som kanske kan bli det ändå, på ett annat vis.
Då jag vid ett tillfälle arbetade som transkriberare på Sifo i Stockholm, och en man som var där för att bli intervjuad fick frågan om sina fritidsintressen svarade han "Thailand". Det följdes av en liten tystnad och så: "Thailand är egentligen inte ett intresse, det är en livsstil". Jag tror att många svenskar skulle skriva under på det. Fler och fler reser dit för att sedan fortsätta återvända nästa gång det är semestertider. På sätt och vis kan det kanske tyckas lite tragiskt; världen är så stor, det finns så mycket att se. Å andra sidan: när en plats väl har fångat dit hjärta... Tja, då har den ju det. Fördelen med att återvända till ett land gång på gång är att du lär känna det lite djupare för var gång.
En del platser blir ultimata för människor. Kanske är det den plats man växte upp på som man oundvikligen inser sig mer och mer dragen till. Kanske är det någonstans man aldrig sett förut men som man av olika skäl inte haft möjlighet att tidigare slå sig ned på.
Var jag känner mig som mest hemma just nu, det vet ni förstås.
På en promenad i Ueno, där elledningarna löper amok, känns Sverige avlägset.
Så skulle jag vilja ha det nu.
2 kommentarer:
Thailand är en livsstil - det var klokt sagt. På samma sätt kan man säga att HEMMA inte är en plats utan en känsla, en tillhörighet.
Hemma är absolut en känsla. Det håller jag med om. Synd bara att man inte kan känna den var man än är :P
Skicka en kommentar