Någonting som de flesta som reser i Japan mycket snabbt märker, är hur väldigt mycket mindre japanerna är. Som västerländsk tjej har jag alltid varit ganska medelstor, så där svenskt lagom, medan jag i Japan alltid springer runt och känner mig som en jätte. Japanskorna är timida, välstylade – och väldigt små. Ändå inte anorektiska. Hur gör de…?
I Japan är bara 3 % överviktiga, i jämförelse med 10 % i Sverige (eller 34 % i USA…). Till viss del handlar det om att japanerna rör på sig i betydligt större utsträckning än många andra. Det promeneras och cyklas hit och dit. Många japanska hemmafruar balanserar hela sina stora veckoinköp på sin lilla cykel.
I ännu större utsträckning beror det förstås på kosten. Det japanska köket är ett av världens mest hälsosamma.
Hemligheten? Mycket fisk, frukt och grönsaker. Japaner får i allmänhet i sig mer kalcium och protein än västerlänningar trots att kött och mejeriprodukter i stort sett är helt uteslutet ur det traditionella köket. Ersättningen i form sojaprodukter är både hälsosammare och i min mening godare. Bröd är också utelämnat ur kosten.
Japaner äter även en rejäl frukost, med ris, omeletter och misosoppa. Då man äter är portionerna ofta serverade på många tallrikar, små i sig, och olika råvaror blandas sällan. Det skapar en större medvetenhet om vad det egentligen är man äter och misosoppan och buljongerna skapar en snabbare mättnadskänsla.
”Hara hachi bunme” är ett vanligt uttryck som betyder ungefär att du ska sluta äta när du känner dig mätt till 80 %. Ovanpå alltihopa är ofta den japanska maten mer hälsosamt tillagad, d.v.s. t.ex. ångkokt och med mycket lite fett.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Hahah, jag kan bara hålla med dig delvis. Extremt mycket av den japanska maten innehåller mycket socker.
Att försöka handla nyttig mat är verkligen anstängande då mycket är sötat eller fyllt med majonnäs...
Jag är i alla fall betydligt rundare i ansiktet i Japan än vad jag någonsin är hemma, och då rör jag ändå på mig bra mycket mer i Jaoan än i Sverige!
Det du beskriver låter både gott och nyttigt. Men japanerna har säkert försprång också för att de har en annan kroppsbyggnad helt enkelt. I och för sig finns ju sumobrottare, men de flesta japaner verkar ju vara naturligt tunna. Även här i London där jag bor är de flesta asiater smala.
Rim, trots att jag cyklade varenda dag när jag bodde i Tokyo (säkert också längre sträckor än vad jag trodde själv, "från Nihonbashi till Ikebukuro, men det kan ju inte vara så långt!" och där var jag 2,5 timmar senare...) gick jag ändå inte ner i vikt (snarare tvärtom). Så visst är det nog med den japanska maten som med så mycket annat, att beroende på vilka delar av den du väljer att äta är den mer eller mindre nyttig. Socker, oljor och friterade saker är ju aldrig någon höjdare. Det är nog framför allt om man håller sig till det traditionella köket, med miso, fisk, soya o.s.v. som vikten hålls.
Sen, precis som Lisa också påpekar, ligger det nog något i själva kroppsbyggnaden också. Men jag har hört någonstans att just den kroppsbyggnaden är ett evolutionistiskt resultat av kosten, kan det kanske stämma?
Hur som helst är och förbli jag en jätte bland japanskorna ;P
Utvecklandet och förtydligandet skedde på det sätt som jag tänkte, att frustrationen öve saknad av grov mättande mat utan tillsatser och socker är en annan stor bild av denna matvärld. Just medvetenheten om socker framstår som väldigt låg jämfört med t.ex. Sverige.
Oerhört mycket halv- och helfabrikat också.
Och små portioner!
Och halv- och helfabrikat gillar vi inte! ;) (Eller i.a.f. inte jag, jag är mer än sån där raw foods-tjej, jag)
Men som vegetarian med starka vegansympatier (mjölk går fetbort skulle man kunna säga) gillar jag det japanska köket mycket. Sen är det förstås det där med fisken. Hälsomässigt tror jag att det kan vara super, men etiskt klarar jag inte av det.
Skicka en kommentar