Sveriges farligaste stadsdel

All the live long day har jag och superduktiga fotografen Miriam botaniserat i Malmös stadsdelar utanför innerstaden till en kommande guide i Dygnet Runt. Mitt i kalabaliken sålde Miriam in ett Shanghai-rep till tidningen RES (heja!), och jag är så glad att jag äntligen har börjat jobba med duktiga, seriösa fotografer. Det gör verkligen all skillnad. Hur som helst, utan att avslöja för mycket måste jag erkänna att jag är mer imponerad av RoCent, d.v.s. Rosengårds Centrum, än vad jag skulle kunnat gissa mig till. Där fanns ju hur mycket coola importgrejer som helst! Jag är numera en stolt ägare av en mycket tjusig Jesus-nyckelring (I love kristen kitsch) som gick loss på hela 5 kronor. Har sett en likadan för 50 kr på gamla Star People Design i Stockholm. Varför shoppa i orientbutikerna på Möllan när RoCent finns och har så mycket mer spännande och billiga saker? Fler tips blir det i guiden. Det är helt klart underskattat att vara turist i sin egen stad!

Jag tycker väldigt mycket om Malmö. Staden dras dock med ett extremt dåligt rykte till följd av att det är den mest brottsdrabbade i hela Skåne. Jämfört med Köpenhamn har enbart Malmös Södra Innerstaden (som domineras av Möllan, tveklöst min favoritstadsdel i hela vårt avlånga land) fem gånger högre person- och sexualbrottslighet per capita. Vad ska man säga om det egentligen? Jag vet inte... Jag vänder och vrider på det där, klurar och funderar... Riskerna för att utsättas för våld är högre i Malmö än i hela Sverige, om man ska lita på statistiken. Ändå känner jag mig trygg och säker, myser och mår bra, varenda gång jag är där. Hur kommer det sig? Jag är aldrig rädd och tycker alltid att stämningen är på topp; ska det planeras utgång är det alltid ett säkert kort. Möllan är känt för sin etniska mångfald, sin subkulturella prägel och för sina (vänster)politiskt aktiva invånare.
Så gott som hela sommaren har jag varit på resande fot. När jag damp ner i Skåne ett par dagar i juli för ett rep till Dygnet Runt passade jag på att hänga på Möllan ett par timmar. Stadsdelen sprudlade. Det var strosande och cyklande människor överallt, trängsel på varenda pub och på Simrishamnsgatan hade flertalet gäng vänner släpat ut soffor och bord för att sitta i eftermiddagssolen och dricka öl. Lådorna utanför Baghdad Livs och Teheran Livs dignade av frukt och grönt. Norra Parkgatan kryllade av marknadsstånd och Debasers uteservering var så full att gästerna spillde långt ut på Folkets Parks (f.ö. Sveriges första Folkets Park som funnits sedan 1890-talet) gräsmattor. I rondellen vid Kristianstadgatan hade en UV-konstnär spänt upp sina tygkreationer, från ett dj-tält ljöd mjuk ambient och på en intilliggande innergård uppträdde en lokal performancegrupp.
Det är Möllan för mig: en levande stadsdel där lokalborna mer än gärna tar livet i egna händer och skapar kreativ mening. Stadsdelen har t.o.m. sitt eget community. (Här är f.ö. Sveriges första ekologiska köpcentrum på väg att öppna, vilket givetvis är helt strålande). "Detta är Sveriges farligaste stadsdel", i den stad som tidningarna rapporterar om den ena dödsskjutningen efter den andra från, om hur osäkert och våldsamt Malmö är. Jag vet inte vad jag ska tro, men jag har inte slutat trivas en sekud. Väster om New York är det fortfarande den skönaste multikultiröran jag vet.