Min önskelista

Ulrika utmanade mig som sagt att lista sju önskningar. Det visade sig vara svårt och jag kommer inte riktigt på något. Ska man vara materiell eller "spirituell", egoistisk eller långsiktig? Det slutar bara i brainstorming...

Jag önskar mig allt det där som mest låter som fåniga floskler. Fred på jorden. Jämställdhet. Alla människors lika värde, upprättat på riktigt. Djurens frigörelse.
Jag skulle vilja hinna läsa mer. Min mamma gav mig Leonard Cohens Book of Longing i födelsedagspresent och att läsa poesi får mig att längta efter att ha tid att skriva poesi själv igen. Jag skulle vilja avsluta skrivandet på bokprojekt jag gett mig i kast med som aldrig ens hunnit bli halvfärdiga. Jag skulle vilja att Paris-reportaget jag försöker sy ihop sydde ihop sig själv, sålde sig själv.
Jag skulle vilja se ett akustiskt gig med NIN i dess renaste form (d.v.s. bara Trent Reznor vid ett piano, inte de tillfälliga turnélivebanden). Jag skulle vilja se en spelning med bara Rufus Wainwright (d.v.s. bara Rufus vid ett piano, inte de tillfälliga turnélivebanden).
Jag skulle vilja att miljön mådde bättre, att julen var vit och att fler människor gjorde bättre saker med sina pengar än köpte julklappar.
Jag skulle vilja kunna prata japanska.

Framför allt skulle jag vilja vara nöjd. Med mig själv, med livet, med mina åstadkommanden.

October knew, of course, that the action of turning a page, of ending a chapter or shutting a book, did not end a tale.
Having admitted that, he would also avow that happy endings were never difficult to find: ”It is simply a matter,” he explained to April, ”of finding a sunny place in a garden, where the light is golden and the grass is soft; somwhere to rest, to stop reading, and to be content”.

Ja. Most of all, I wish to be content.

Mitt och Simeons rep i Sydsvenskan. Ni har väl läst?