En smaklös ode till Japan - del 1

Eftersom jag har väldigt mycket jobb och roliga uppdrag just nu men gärna skulle vilja blogga ändå tänkte jag ge maken lite plats här i bloggen. Populärkulturella junkies som vi båda är (jag måste skaffa läs-ex på Johan Kindes nya roman Någon Sorts Extas, den verkar så härligt 80-talsdekadent!) är Andreas en fullblodig musiknörd. Att hitta kopplingar till Japan i västerländsk musik blev därför en gång i tiden ett roligt tidsfördriv för honom som jag nu kommer att återuppliva. Eller vad säger ni om den här smaklösa oden till Japan?

"Västerländska populärmusiker har besjungit Japan mången gång. Om det är för att flirta med fans i Japan (världens näst mest musikkonsumerande nation) eller för att locka lyssnare i väst med japansk 'mystik' tåls att diskutera. Resultatet blir oavsett ofta enfaldigt stereotypt, men ack så roligt. Här kommer första delen i mitt icke rangordnade listande av några av de (i mitt tycke) mest smaklösa, mest skamlösa och mest oavsiktligt underhållande 'hyllningarna' till Nippon," skrev Andreas och musikfesten var igång!
Ack, det bor en liten och mycket duktig Fredrik Strage i min make!

Bee Gee's: Tokyo Nights
Falsettgubbarna skrev faktiskt denna skildring av en man som faller både for en japansk flicka/dam/kvinna och dennes hemland så sent som 1998. Innehåller fantastiska textrader som "I was lonely in Western days/ She took me away", "You're crossing the water for eastern delights" och "I was down in the rising sun".
Lyssna på låten här.

Ace of Base: Tokyo Girl
Spelades också in under nådens år 1998, av ett av svensk musikexports genom tiderna största skämt; de goa göteborgarna Ace of Base. Här kan man lära sig mycket om unga kvinnor från Tokyo: "She's got the face sweet as a baby/ Elegant taste and money to burn" och "Her 'yes' is 'no', ' no' is a maybe'/ Her language is so hard to learn". Beskåda Ace of Base revolutionerande kulturantropologiska analyser av Japan!
Lyssna på låten här.

Buck Owens: Made in Japan
I början av 1970-talet försökte den numera bortgångne countrynissen Buck Owens märkligt nog besjunga en tjej som var "made in Japan". Han verkar inte vara särskilt påläst, då han mest besitter insikter som "When it's night here over there it's a breaking day" och "My transistor radio comes from far away". Eh, om ens Japankunskaper sträcker sig till vilka elektronikprodukter man har i hemmet, borde man kanske välja ett annat tema till sitt textförfattande?
Lyssna på låten här.

Aneka: Japanese boy
Ännu en hjärndöd kärlekstext relaterad till Japan, denna gång i hemsk discoskrud a la tidigt 80-tal. Stackars skotskan Anekas (som egentligen heter Mary) stora japanska kärlek har packat väskorna och åkt tillbaka till sitt hemland, utan att meddela sin flickvän: "I woke up one morning and my love was gone". Detta orsakar givetvis problem for Aneka: "People ask about him every day/ Do not know what to tell them/ what can I say?". Smått desperat försöker hon fråga människor om de har sett pojkvännen och ger en detaljerad beskrivning: "Mister can you tell me where my love has gone?/ He's a Japanese boy".
Japanese Boy blev mirakulöst nog en superhit, men lyckligtvis nog den enda for Aneka.
Lyssna på låten här.

Styx: Mister Roboto
Finnes på superpretentiösa rockoperalbumet (alla rockoperaalbum är superpretentiösa) Kilroy Was Here, Styxs välkända futuristiska temaskiva från 1983. Innehåller den klassiska vokodersjungna refrängen "Domo arigato, Mister Roboto" ("Tack sa mycket, herr Robot"), som fortfarande spelas då och då som bakgrundsmusik i japansk tv. Cheesy är bara förnamnet.
Lyssna på låten här.