Ikväll har jag och Simeon varit ute på ett jobb för Sydsvenskans räkning som innefattat väldigt mycket av det jag undvikig under mina fem år som student (nåja, jag pluggade inte hela fem år, men jag tog mina första poäng våren 2003 och "slutade" 2007) - nämligen smugit in i ett sådant där mer eller mindre hemligt rum för en extremt studentikos sammankomst med konstiga riter, sånger och medaljutdelningar. Ett ordensällskaps ordenskapitel, alltså.Jag kan ju inte skriva så mycket om det här eftersom det ska bli ett reportage av upplevelsen, men mest förvånad är jag inte över hur överdrivet allting självklart var utan att jag faktiskt tyckte att det var ganska roligt. Inte så att jag tycker att jag kastade bort mina fem år på universitetet genom att inte själv vara med vid sådana här sammankomster (jag satte inte ens min fot på en nation så länge jag officiellt pluggade), men jag har nog i.a.f. ändrat min inställning från att vara negativ till... Tja, åtminstone till att förstå varför människor tycker att det är roligt att vara med år ut och år in, även sedan de lämnat universitetet bakom sig.
Jag var inblandad i en föreläsning om svenskt studentliv för JISS (Japan Institute of Scandinavian Studies) när jag bodde i Tokyo och jag vill minnas att det verkade extra vaket i föreläsningssalen när vi pratade om kårliv, spex och karnevaler. Jag har däremot ingen aning om något liknande förekommer vid japanska universitet. Någon som pluggat och vet?
Meanwhile, in Tokyo...
Plommonträden (ume) har börjat blomma!
1 kommentar:
På japanska universitet finns oftast en sanslös mängd intresseklubbar: speech club, budou club, math club, drama club osv i det oändliga (och skulle man inte hitta en förening som delar ens intresse, är det bara att skapa en själv)! Som jag fattat det är de väldigt pigga på att arrangera alla möjliga sorts aktviteter, inte nödvändigtvis relaterade till klubbens tema, men jag har aldrig hört om stora sittningar, spex och sånt...
Skicka en kommentar