Jag tar tillbaka det!

Ja, jag tar tillbaka allt jag sagt om att det är lätt att vara vegetarian i Tokyo (Japan) för det är det minsann inte. Eller tja, jag baserar det på att jag för två år sedan hade ett vardagsliv här som innebär att vi i åtta fall av tio lagade mat hemma och då vi väl gick ut var det ofta i sällskap med japanska vänner som kunde lusläsa menyn och hjälpa oss beställa. Den här omgången, då vi ätit ute åtta gånger av tio, har det varit en helt annan historia. Japanska vänner är förstås fortfarande en guldgruva för att hitta bra mat (izakayors tofu-utbud är ofta riktigt bra faktiskt, i.a.f. enligt min erfarenhet), liksom de lite poshiga ställena i typ Harajuku och Aoyama som serverar ekologiskt, veganskt och liknande, men varken det ena eller det andra är ju något man står bi varenda dag.

I dag testade vi t.ex. att gå tillbaka till ett ställe vi för två år sedan åt supergod rissoppa och friterad tofu på, bara för att upptäcka att menyn uppenbarligen ändrats sedan sist. Sådana här (se bilden nedan) räliga (översatt från skånska: typ äckliga) små vattenvarelser är strösslat både över det ena och det andra. Jag vill inte HA krill (eller vad fasiken det nu är) i min mat, tack! De har ju ÖGON! Buu, jag ryser i hela kroppen av tanken på att äta något som har rört på sig, som levt. Det är inte primärt riktigt därför jag är vegetarian, men på senare år kan jag inte hjälpa att tänka mer och mer på det, jag ser liksom inte kött och liknande som mat alls längre, jag ser bara döda ting, muskler, senor, blod... Och FY, jag kan inte med det!

Gott med mat som tittar på dig?