Det finns platser på vår jord där det kanske går att hävda att tiden stått stilla. Ön Socotra, som ligger i Indiska Oceanen och tillhör Yemen, kan vara en sådan plats. Det är en oerhört fascinerande kultur att lära sig mer om. I århundraden har invånarna (i dag ca 65 000 stycken) levt i ekologiskt hållbar symbios med den utomvärldsliga naturen. De har inte fiskat mer än de behövt och vallat sina getter i bergen där en majoritet av befolkningen fortfarande lever i grottor. De talar ett språk som kallas för socotri. Det finns inte någon annanstans i världen, har ingen skriftlig form och saknar ord för sådant som inte finns på ön, som till exempel "hund".
Nu står dock resten av världen och knackar på dörren och människorna på Socotra vill gärna öppna. Som Mike Carter uttryckte det i The Observer för över två år sedan, "the crushingly poor population has, through television, recently been made aware of the party going on in the rest of the world. [The potential] is, as developers might say, 'ripe'."Det första flygplatsen byggdes på ön 1999 (då även ett nytt uttryck på socotri fick uppfinnas; man lånade helt sonika ordet för "flygplats" från arabiskan). Turismen är än så länge minimal och går att mäta i tretal varje år - men att lägga till Socotra på UNESCOs Världsarvslista skyddar föga mot nya landkonflikter, diskussioner kring kommersiellt fiske och ett hotellbygge komplett med thailändsk massage.
Scotora liknar ingenting annat på vår jord - och med 700 extremt sällsynta arter av flora och fauna, varav en tredjedel är helt endemisk (d.v.s. den finns på Socotora, punkt slut), är det inte så konstigt. Mycket har funnits här i över 20 miljoner år. Det är en miljömässig freakshow, som ett gigantiskt naturligt karnevalsfält med allt från pudervita sandstränder till unika växter som grukans släkting Cucumber Tree, svamp-UFO:t Dragon's Blood Tree och Desert Rose som från sina elefantsjuka stammar skjuter färgstarka blomster.
Cucumber tree.
Desert rose.
Dragon's Blood Tree.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar