När jag sitter och jobbar i Svenskt Näringslivs lokaler på sjätte våningen nere i ett hus i hamnen i Malmö och min blick söker sig ut genom de stora fönstrena till vänster, ser jag plötsligt Turning Torso trona intill mig. Byggnaden är arkitekten Santiago Calatravas skyskrapa, en skapelse som med sina 190 meter är det nästa högsta bostadshuset i Europa (efter Triumfpalatset i Moskva). Idéerna till den föddes som en del i Bo01, som var en stor bomässa med europeiskt perspektiv.
Eftersom jag, på en mycket amatörmässig nivå, älskar skyskrapor, arkitektur och inredning känner jag mig väldigt fascinerad. Turning Torso är onekligen inte vilket höghus som helst. Och på många sätt känns det onekligen malplacerat i lilla Malmö... Det skulle däremot passa in alldeles utmärkt i Tokyo. När Lena flyttade tillbaka till Stockholm från Tokyo alldeles nyligen, skrev hon att hemstaden var så vackert att hon började gråta. Jag önskar att jag kunde säga detsamma: men själv saknar jag skyskraporna, neonen och människorna varje sekund. Turning Torso är en klen tröst.
Malplacerat och malplacerat, förresten. Stadsdelen Västra Hamnen, där Turning Torso sticker upp, är å andra sidan heller inte likt något annat bostadsområde i Malmö. När vi promenerar omkring där en solstrålande söndageftermiddag i slutet på mars, känns det nästan som om vi inte längre befinner oss i Sverige. Eller i.a.f. inte i Malmö, möjligtvis i Hammarby sjöstad i Stockholm. Västra Hamnen ligger, som namnet mycket riktigt avslöjar, i de västa hamndelarna och har en oerhört populär strandpromenad och stor utsiktsplattform, där bl.a. Öresundsbron kan skådas.
De fantasifullt vackra byggnaderna är alla ritade av prisbelönta arkitekter och den ena liknar inte den andra. Det finns en mångfald i stadsdelen som är unik även i andra nybygda områden. T.o.m. de små bäckarna och vattendragen känns specialdesignade. Restauranger och serveringar har långa ringlande köer utanför sig, och i hamnen för fritidsbåtarna glittrar vattnet. Havet och himlens blå smälter samman vid horisonten, och överallt solbadar välklädda människor med kaffemuggar i papper. Det är vackert, slickt, modernt och exklusivt. Många av lägenheterna är hyresrätter, men även de mindre landar på ett par miljoner.
Bo01 hade höga krav på att bostäderna som byggdes skulle vara estetiskt tilltalande och ekologiskt anpassade. Det kallades för "The city of tomorrow" och ville uttryckligen visa hur ett samhälle fokuserat på hållbar utveckling på samma gång kan vara minst lika bekvämt, ekonomiskt fördelaktigt, njutningsfyllt, spännande och vackert som ett i längden icke-hållbart (d.v.s. mer eller mindre resten av samhället...).
I linje med detta, huserar idag även området sådant som universitetsholmen med Malmö Högskola, Lärarhögskolan, gymnasium, World Maritime University, en skatepark och mycket annat.
I linje med detta, huserar idag även området sådant som universitetsholmen med Malmö Högskola, Lärarhögskolan, gymnasium, World Maritime University, en skatepark och mycket annat.
Jag har länge sagt att den enda stadsdel i hela Malmö som skulle kunna vara aktuell för mig att bo i, skulle vara Möllevången med omnejd. Västra Hamnen ligger emellertid plötsligt väldigt bra till, även om jag misstänker att min ekonomi aldrig kommer att vara så bra att det blir aktuellt... ;)
Och på tal om det, har renoveringen av vår lägenhet äntligen inletts. Målaren gissar att det kommer att ta ungefär 2 veckor, men vid det här laget känner vi oss vana vid att allting är kaos och ouppackat, så det ska vi nog kunna stå ut med. Eventuella störningar (ouppdateringar) i bloggen skylls alltså på detta.
Foto: Lars Tufvesson, Thor-Björn Bergman och Henrik Andersson.
