En av mina favoritförfattare, Neil Gaiman, skrev ett väldigt tänkvärt inlägg i sin blogg angående dödskjutningarna på Virginia Tech i USA.
"I'm in the UK right now, and it's a long way away, and I'm reading about what happened in newspapers, still managing to think of this as something that happened, tragically, to Other People. And then I see this, and my heart sinks, because this is the Michael Bishop who I met in 1999 when we were Guests of Honour at World Horror, whose son was a Sandman fan and oh god, and then I click on this, and I get my nose rubbed hard and painfully in the fact that there are no Other People. It's just us."
Tomas DiLeva sjöng en gång att "vi har bara varandra" - och vi har bara varandra, bara den här planeten. Varför är det så svårt att förstå?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det var klokskap i orden
Gaiman är klok. Det är någonting man sällan minns, men borde: det finna inga andra människor, vi är bara vi.
Skicka en kommentar