George Crewdson

American suburbia through the lens of George Crewdson.

"Continuing his tradition of photographing cinematically staged and darkened realities of suburban life, Crewdson presents characters who exist in a world where American Beauty meets The X-Files. Twilight; in that zone between the certainty of day and fear of the dark, Crewdson sets his eerie, enigmatic photographs. Created as elaborately staged tableaux, this series of images suggests the bizarre yet beautiful surrealities behind deceptively familiar suburban facades."

Den med ögon med sig ser kopplingarna till den här bilden, liksom till den här.

Laissez les bon temps roulez!

Det är en sorg att aldrig ha fått uppleva New Orleans. Ödeläggelsen efter Katrina är fortfarande uppenbar, med hela distrikt av staden förvandlade till trasiga spökstäder. En bortglömd befolkning, en vattensjuk stad utan grön medicin. Att åka dit nu kommer aldrig att vara att ha åkt dit förr. Inte för att mina spruckna turistdrömmar spelar någon som helst roll i sammanhanget egentligen, men ändå.

Jag har närt en dröm om New Orleans sedan de allra mest gotiska tonåren. För att hela staden levandegör Southern Gothic. För att det subtropiska klimatet och de cajunska och kreolska influenserna har skapat en egen kulturell ficka. För att musikgenrer som swamp blues, swamp pop och zydeco uppstått här. För att Anne Rices bodde där och för att hennes Vampyrkrönika utspelar sig där. För att Trent Reznor bodde där i 15 år. För att min vän Scott under två år bodde i squats och spådde i tarotkort i parkerna där för att försörja sig. För att kyrkogårdarna sjunker när Louisianas träskmarker sakta äter upp dem.

När vi nu planerar ännu en cross-country roadtrip i USA är New Orleans ett givet stopp på vägen, liksom sumpmarkerna i Bayouområdet, kulturhistoriskt spännande Mississippi Blues Trail och perfekt manikyrerade Savannah. Över huvud taget kommer den amerikanska södern att behöva en hel del tid, det finns nog få platser på jorden som jag är lika nyfiken på. Just nu har jag bara träsk, cicador, tungomålstal och pick-ups i huvudet. Och kyrkogårdar.

Det cajunska uttrycket laissez les bon temps roulez betyder på engelska ungefär let the good times roll. Formuleringen är i sin tur en variant av joie de vivre (ungefär livsgnista) som i sin tur är väldigt förknippat med just New Orleans.

Cravings

Igår såg jag första avsnittet av Showtime-serien Californication och blev hooked från ungefär bildruta tre. Nu känner jag att jag bara booorde se ett avsnitt till, men mannen har bett mig att vänta så att vi kan se det hela tillsammans. Men oj vad jag vill! Dysfunktionella författaren Hank som lider av skrivkramp får mig att drömma om Los Angeles som aldrig förr. Nu svider det allt lite att vi struntade i att boka den där billiga långsemestern dit över jul, som vi trillade över för ett par veckor sedan. Hela stan verkar dysfunktionell och bisarr på ett alldeles hjärtknipande sätt. L.A. blir det dock garanterat snart och under tiden får jag bota längtan med... TV.