Åh, det här är ju såå för mig (dokumentärer som Venus Boyz och SICK - The life and death of Bob Flanagan, Supermasochist trängs på varsin helig plats i DVD-samlingen).
The Great Happiness Space: Tale of an Osaka Love Thief (2006, Jake Clennell) handlar om den japanska sexindustrin med Café Rakkyo som ramverk. Klubbägaren Issei är bara 22 år gammal men leder en hord på 20 stycken hosts, d.v.s. manliga eskorter som gör sitt bästa (med allt vad det innebär) för att underhålla och tillfredställa kvinnor. Och det är inte gratis - för någon.
När jag läste 20-poängaren Föreställningar om kön i rörliga bildmedier på Filminstitutet vid Stockholms Universitet förändrade det mitt liv. Bokstavligt talat. Jag och vännen Elenore, som jag lärde känna under de fantastiskt givande och utmanande föreläsningarna, filmvisningarna och grupparbetena den våren, enas fortfarande med jämna mellanrum att vi inte varit de människor vi är i dag, med de åsikter och värderingar vi har i dag, om vi inte läst just den kursen.
Och då tyckte jag mig ändå vara hyfsat välbevandrad inom genusvetenskapens bakgårdar, införstådd i hur omvärlden fasar såväl män som kvinnor in i sociala beteendemönster som med jämna mellanrum går så djupt att de tas för givet vara biologiska.
Under kursens gång såg vi en annan dokumentär om den japanska sexindustrin - Shinjuku Boys (1995, Kim Longinotto). Den följer Gaish, Tatsu och Kazuki, tre kvinnor som jobbar på klubben New Marilyn Club i Shinjuku.
Här arbetar de som valt att leva som män, så kallade onnabes, och liksom Issei och hans undersåtar i Osaka träffar de dagligen kvinnor villiga att betala för diverse slags sällskap. Väldigt fascinerande (särskilt relationen mellan en onnabe och hans MTF-sambo (MTF = male to female transexual).
Jag älskar allt som utmanar, provocerar, ställer begrepp på huvudet och tvingar oss att omvärdera det vi tar för självklart. Jag gissar att The Great Happiness Space också kommer att ha en helig plats i filmhyllan snart.
