Forntida och futuristiskt på en och samma gång

Inget är för smalt för Japan

Det är ju minst sagt häpnandsväckande att Shigeo Tokuda är det hetaste namnet inom den japanska porrbranschen - han är 74 år gammal! Den prominente herren tyckte helt enkelt att det var trist att bara pensionera sig och har nu spelat huvudrollen i över 350 porrfilmer där han bestigit allt från 20-åringar till 70-åringar...

Frugan och dottern, som han bor tillsammans med i centrala Tokyo, känner inte till hans "andra liv" som han kallar det, men hur han kan hålla det hemligt för dem begriper jag inte: Shigeo Tokuda är så poppis i Japan att han är en hel industri (tänk en gubbig motsvarighet till Jenna Jameson). Tokuda säger att han vill jobba till han är 80 - eller längre, om produktionsbolaget Glory Quest vill ha honom. Det är inte bara Tokuda som är en stor stjärna, över huvud taget är så-kallad "elderly porn" en minst sagt booming business i Japan just nu och runt en tredjedel av all pornografi som produceras hamnar i det facket, med något tveksamma titlar som Maniac Training of Lolitas och Forbidden Elderly Care.
Tja, var skulle det annars vara det? Ingenting är för smalt i det verkliga fjärran östern...

Japan vs Sverige i P3 Kvällspasset

P3 Kvällspasset hade i går Japan vs Sverige-tema, liknande det Japan-bonanza om Japan-fetisischm som Kvällspasset hade i maj 2007 och som jag deltog i.
Massor med spännande innehåll, t.ex. intervjuer med föreningen Hikari-Kai (en västsvensk förening för japansk och österländsk populärkultur) och med Maria, som pratar om mode och Alcatraz ER.

Lyssna här!

What you say?

Jag ser fram emot den dag vi får de här i Sverige:

... d.v.s. en vending machine (shoppingautomat) med alkohol som du dygnet runt kan nyttja för en billig peng. I Tokyo finns det 400 000 shoppingautomater. Det innebär en automat per 20 invånare. Inte nog med det: varje år dyker det upp 1 000 nya drycker av olika slag som japanerna kan köpa. 1 000!! Hur kan det ens finnas så många drycker??

Ytterligare japanska saker upplevda

Mitt i natten börjar Andreas flytta omkring i sängen, röra kroppen fram och tillbaka, fram och tillbaka. "Vad gör du!?" frågar jag, nyvaket irriterat. "Ingenting," svarar han. "Men känner du hur det gungar?"
Och så får jag uppleva min första jordbävning utan att ens begripa att det är det som sker. Jag gissar att vi i Tokyo fick känna av lite av det kraftiga skalv (6,8 på Richterskalan) som samtidigt drabbade norra Japan med elavbrott, jordskred och ett hundratal skadade människor som följd.

Varje dag drabbas Japan av jordbävningar, de flesta så små att de ö.h.t. inte märks. Men med jämna mellanrum kommer de kraftigare, då och då de riktigt rejäla med enorma skador och höga dödsfall som resultat.
1923 inträffade t.ex. "the great Kantō earthquake", en så kraftig jordbävning att i stort sett hela Tokyo försvann, liksom närliggande Yokohama, Chiba, Kanagawa och Shizouka. Stora delar av övriga Kantō-regionen förstördes också. Det är egentligen bara en tidsfråga innan nästa liknande förödelse kommer att inträffa. Strax innan vi kom till Japan, i slutet av juni, skakades Tokyo hyfsat ordentligt, vilket Chie-san menade var "sugoy scary!"

(Japanese 101: "sugoy" är ett uttryck som framför allt används som ett slags japanskt "wow", men som också kan användas som kraftuttryck i andra situationer, t.ex. "sugoy scary" eller "sugoy funny".)

Det är verkligen ingen dåliga rekommendation till alla som planerar att spendera en längre tid i Japan att införskaffa ett så kallat earthquake preparedness kit och lära sig hur man bör bete sig om, eller kanske snarare när, man står inför händelsen i verkligheten.

Den japanska sexindustrin under lupp, igen

Åh, det här är ju såå för mig (dokumentärer som Venus Boyz och SICK - The life and death of Bob Flanagan, Supermasochist trängs på varsin helig plats i DVD-samlingen).

The Great Happiness Space: Tale of an Osaka Love Thief (2006, Jake Clennell) handlar om den japanska sexindustrin med Café Rakkyo som ramverk. Klubbägaren Issei är bara 22 år gammal men leder en hord på 20 stycken hosts, d.v.s. manliga eskorter som gör sitt bästa (med allt vad det innebär) för att underhålla och tillfredställa kvinnor. Och det är inte gratis - för någon.

När jag läste 20-poängaren Föreställningar om kön i rörliga bildmedier på Filminstitutet vid Stockholms Universitet förändrade det mitt liv. Bokstavligt talat. Jag och vännen Elenore, som jag lärde känna under de fantastiskt givande och utmanande föreläsningarna, filmvisningarna och grupparbetena den våren, enas fortfarande med jämna mellanrum att vi inte varit de människor vi är i dag, med de åsikter och värderingar vi har i dag, om vi inte läst just den kursen.
Och då tyckte jag mig ändå vara hyfsat välbevandrad inom genusvetenskapens bakgårdar, införstådd i hur omvärlden fasar såväl män som kvinnor in i sociala beteendemönster som med jämna mellanrum går så djupt att de tas för givet vara biologiska.

Under kursens gång såg vi en annan dokumentär om den japanska sexindustrin - Shinjuku Boys (1995, Kim Longinotto). Den följer Gaish, Tatsu och Kazuki, tre kvinnor som jobbar på klubben New Marilyn Club i Shinjuku.
Här arbetar de som valt att leva som män, så kallade onnabes, och liksom Issei och hans undersåtar i Osaka träffar de dagligen kvinnor villiga att betala för diverse slags sällskap. Väldigt fascinerande (särskilt relationen mellan en onnabe och hans MTF-sambo (MTF = male to female transexual).

Jag älskar allt som utmanar, provocerar, ställer begrepp på huvudet och tvingar oss att omvärdera det vi tar för självklart. Jag gissar att The Great Happiness Space också kommer att ha en helig plats i filmhyllan snart.

Biten av Hello Kitty-naglar

Jag har tidigare skrivit om lösnaglar, att jag aldrig sett så fantastiskt minutiöst manikyrerade, målade och pyntade naglar som i Tokyo. Att inte bara fingrarnas naglar blir som en slags prydnandsföremål; så gott som alla kvinnor som använder sandaler har tånaglar målade i diverse färger och dekorerade med små diamanter. Helt otroligt!

Men de här Hello Kitty-naglarna slår nog alla pris. Jag hade aldrig kunnat ha sådana, som jobbar vid ett tangentbord dagarna i ända.
Jag försökte ha akrylnaglar ett tag (det är bra att ha en bästa vän som är nagelteknolog, massageterapeut och naturmedicinare - hon fixar liksom hela kroppen till en, utifrån och in, alldeles gratis!) men det var typ snyggt i en vecka. För så fort de började växa ut och färgen flagna såg det hiskeligt ut och värre blev det när jag försökte fixa till det. Förresten tycker jag nog att det är finast med ganska korta naglar hur som helst.

Ett portablet kvinnoknä, någon?

Ni som följt bloggen ett tag vet att jag inte är ett fan av att sprida nidbilder om Japan och japaner, hur frekvent förekommande vissa "galna" fenomen än kan tyckas vara. Men jag inser givetvis att det ligger en stor intressefaktor i det (jag är själv t.ex. väldigt intresserad av Japans "rosa värld", vilken är bisarr med vilka mått man än mäter den) och jag kan därför inte hålla mig från att skriva om vissa saker trots allt... För vad sägs om denna head tired sexy knee pillow? (Ja, that's the name!).
Produktförklaringen är ännu bättre än namnet: "you gathering the knee because your own, the happiness which it waits is the expectation which offers one time of the serenity which does not understand in only the man."
Ja, men då så! Äntligen!

"Smoking is cool and you know it"

I ett av mina favoritavsnitt av Friends (närmare bestämt s1e3, "The one with the thumb") börjar Chandler röka efter si och så många års uppehåll. Vid vännerns enträgna försök att övertala honom att sluta igen svarar han "bottom line is, smoking is cool and you know it!". Tja, med de här nya cigaretterna i stan är det onekligen argumenterbart...


En gång i tiden skrev jag om ett cigarettpaket (se ovan och följ länk) som jag tyckte var hur coolt som helst, och då, precis som nu, önskade jag också att jag inte slutat röka. Fast vad är det som hindrar att ha cigaretter som accessoar egentligen (förutom pengar rakt i fickan på ruskiga tobaksbolag)?

Bubble tea

Dags att prova något nytt? Varför inte bubble tea? Drycken, utvecklad i Taiwan och mycket populär i Asien (liksom Kalifornien och Kanada) de senaste 15 åren, är en variant av te med s.k. tapioca-pärlor. Pärlorna är förklaringen till namnet "bubble": då drycken skakas skapas ett slags skum, inte helt olikt bubblor. Teet kan vara varmt eller kallt, med socker och mjölk och diverse smaksättningar - bland de vanligaste hör jordgubb, choklad med kokos och passionsfrukt. Färgen är ofta starkt pastellig, men trots sockret är bubble tea generellt sett mindre sött än t.ex. läsk. Det som tydligast markerar skillnaden från andra drycker/teer är just pärlorna på botten, som också går att äta. Om du är i Japan och vill testa en bubble tea, håll utkik efter "タピオカティー" (ungefär "tapioca tea").