Mina planerade tatueringar framstår som mer och mer kompletta. När jag kvistar iväg till London en vecka om en månad ska jag rita upp en skiss hos Lucy och kolla vad det kommer att kosta. Sedan är det bara att boka en tid till nästa London-resa i oktober.Jag är redan nervös och i natt kunde jag inte somna för jag tänkte på hur jag kommer att reagera när jag hör nålen gå igång (jag har verkligen ingen smärttröskel whatsoever och har ingen aning om hur det här kommer att sluta), men jag har klurat på motivet länge, låtit det växa fram sakta och känns bara mer och mer rätt. Så mycket så att jag känner mig naken utan det. Innan året är slut kommer jag alltså att ha Japan under huden, trots att tatueringen och dess tudelade motiv inte har ett dyft med min kärlek till Japan att göra egentligen utan beror på helt andra kärlekar i mitt liv.











