City girl - Monday March 15th

Jag visste inte ens att jag saknade Tokyo förrän tanken på staden fick mig att brista i gråt.

I didn't even knew I missed Tokyo so much until the thought of the city made me cry.

Under the folding branches - Sunday March 7th

På repeat sedan det första recensionsexet av deras skiva landade i postfacket till lägenhet 304 i 11-3 Nihonbashi-Kofuna-cho i Tokyo: The Veils.

Playing repeatedly since the first CD for review came in the mail to apartment 304 in 11-3 Nihonbashi-Kofuna-cho, Tokyo: The Veils.

Drömboende?

Det byggs så det knakar i Tokyo. Med strax över 1 000 skyskrapor kommer staden på fjärde plats bland världens städer med flest dito (bara New York, Toronto och Chicago har fler). För närvarande är ett 100-tal under byggnadskonstruktion, med mellan nio och 55 våningsplan.

När jag och maken kom ned till ön Toyosu i Tokyo Bay senast upptäckte vi att det stod en helt ny skyskrapa intill hans gamla universitet.
Toyosu Tower ligger med magnifik utsikt över bukten och centrala Tokyo, särskilt om man lyckas knipa en av lägenheterna med panoramavy.

Shimizu Corporation står bakom den 44 våningar höga byggnaden med 840 lägenheter som kommer att stå klar senare i år. Jag vågar inte ens tänka tanken på vad ett boende där går loss på, men vilken dröm att kunna leva så där... Nybyggt och fräscht med världens mesta stad bokstavligt talat för fötterna. Jag har inte varit inne i själva Toyosu Tower, men att döma av hur Tokyo förför ens blick från universitetets fjortonde våning kan det knappast vara sämre än... Tja, svindlande.

Om Tokyo haft gräs i stället för asfalt...

... hade det sett ut något i stil med det här. Läckert!

Shibuya.

Shibuya.

Yoyogi.

Shinjuku.

Harajuku Station.

Gotanda.

Wow-faktor

Det slog mig just att Tokyo är så stort att det är fyra hela Sverige i en enda stad. Det är sådant man försöker jämföra med för att över huvud taget kunna greppa hur megastor megastaden är. Fast det känns ändå fullständigt ogripbart fortfarande.

Det är dags att inhandla När & Fjärrans vinternummer. (Vilket får mig att tänka på det där gamla kinesiska ordspråket, att man ska välja ett jobb man älskar så att man slipper arbeta en enda dag i sitt liv. Och vilket privilegium det är!)

Hur som helst, till det numret har jag skrivit två artiklar. Dels bjuds det på drinkar bland molnen när jag listar sju av världens mest spektakulära skybarer, i Stockholm, London, Bangkok, Oslo, New York, Singapore och Tokyo.

Ni kan också hänga med mig till en personlig favorit, den maxade stadsdelen Odaiba i Tokyo.

Trevlig läsning i vintermörkret!

Tips på hemsidor

För information om i stort sett allting i Kalifornien har CA.gov, den statliga hemsidan, visat sig vara ovärderlig. Det är ett simpelt men hett tips till andra resenärer.

Motsvarande för Tokyo-resenären måste vara Tokyo Metropolitan Guide, eller Japan Guide. Inte för att jag använt mig av det direkt mycket, men det kan vara en bra början.

Konsten att köa

Det har nu gått ett tag sedan H&M lanserade sina första butiker i Tokyo och de erbarmliga köerna har tack och lov minskat. Men vilken helt enastående förmåga japanerna har att köa! Att på olika sätt trängas, vänta ut varandra och ändå vara artiga och trevliga. Inga riots här inte. Det är en väl inövad färdighet, antagligen absolut nödvändig i en stad där 35 miljoner människor lever intill varandra.

Jag tänker ofta på det när jag är i London; att trots att Tokyo är tre gånger så stort känns det samtidigt tre gånger så luftigt - ja, även i den värsta rusningstrafiken. Det kanske har med kulturella attityder att göra - varför det inte är konstigt att glesbebodda svenskar är gruffiga som få. Jag blir aldrig så irriterad som i tunnelbanan i Stockholm. Det har med jämna mellanrum hänt att jag hamnat i både en och annan kö för att över huvud taget komma in i en butik i centrala Stockholm och genast åker de trotsiga mungiporna nedåt. Jag undrar hur det hade sett ut om kön utanför H&M i Ginza - som sträckte sig över flera kvarter - av någon anledning uppstått vid valfri gata i den kungliga hufvudstaden. Blodbad all over.

The Londoners är måhända trevligare i sin attityd än svenskarna - men de dryga 10 miljonerna i Europas kaotiska maktcentrum har ett och annat att lära sig när det tar 20 minuter att alls komma över ett övergångsställe på Oxford Street eller när tunnelbanan plötsligt stänger i Wembley trots att 40 000 Madonna-fans fortfarande är kvar, det vädras bokstavlig upploppsstämning och polissirenerna börjar yla över takåsarna. Det är då man börjar undra vad man gör med sitt liv och varför man inte permanent bosatt sig i Tokyo för länge, länge sedan.

Ruiner och apokalyps - Tokyo i konsten

Att Tokyo-borna är mycket medvetna om hur skör deras tillvaro är (framför allt p.g.a. det ständigt överhängande och givetvis allvarliga jordbävningshotet) återspeglas med jämna mellanrum på ett mycket dystopiskt vis i den japanska konsten. Konst handlar om meningsskapande, om att se djup och betydelse i tillvaron, inte minst där det alls inte tycks finnas någon - "there's a crack in everything, that's how the light gets in", som Leonard Cohen så träffsäkert sjunger i Anthem.

Jag har tidigare bloggat om Hisaharu Motada som gjort litografi-serien Neo-Ruins, en post-apokalyptisk vision av Tokyo, där välkända stadsdelar ligger i detaljerade, svartvita ruiner.

En liknande vision står Tokyo Genso bakom, som liksom Motada skildrar välkända Tokyo-stadsdelar i apokalypsens ljus. Ser ni likheterna mellan bilden ovan och nedan? Både föreställer den berömda Ginza Crossing med varuhuset Shibuya-109 i bakgrunden. Jag älskar både Motadas och Gensos verk.

Center Gai i Shibuya.

Center Gai i Shibuya.

Center Gai i Shibuya.

Akihabara.

Ginza.

Shinjuku.

Skyskrapor, pet architecture och annat byggnörderi

Linda hjärta Tokyo

Tokyo är inte en stad.
Det är ett nöjesfält som håller konstant öppet.


Och det är inte mycket jag tycker mer om.

På tunnelbanan, på tunnelbanan

Det finns så mycket rälsbunden kollektivtrafik i Tokyo att jag blir alldeles snurrig i huvudet. Missförstå mig inte: den är väldigt smidig, pedagogisk och lätt att nyttja. Även om det på vissa stationer kan vara bristfälligt med engelskan är det allt som oftast åtminstone tillräckligt av varan för att man ska klara sig utan problem. Men det är så många olika företag som driver diverse olika linjer, att jag ständigt tycker att jag trillar över något jag inte hört talas om tidigare.

Det är givetvis en vanesak. Desto längre tid du spenderar i Tokyo, desto mer lär du dig och det som framstår som oklart och rörigt blir allt eftersom mer och mer självklart. I centrala Tokyo går framför allt tåglinjer som ägs av de enskilda företagen Japan Rail, Tokyo Metro och Toei. Utöver dem finns flertalet andra, som Keio, Tsukuba, Odakyu och Seibu, vars många olika linjer går betydligt längre utanför de centrala stadsdelarna och för det mesta är vad vi i Sverige skulle kalla för pendeltåg.

En tumregel för kortvariga resenärer är att försöka hålla sig inom ett företags linjer för att inte behöver köpa ny biljett när du behöver byta. Är du osäker på vilka linjer du ska resa med är Jorudan, som fungerar ungefär som SLs eller Skånetrafikens hemsidor, utmärkt. Jorudan kommer också med flera olika exempel på hur du kan resa, baserat på bl.a. snabbaste väg, billigaste väg o.s.v.

What you say?

Jag ser fram emot den dag vi får de här i Sverige:

... d.v.s. en vending machine (shoppingautomat) med alkohol som du dygnet runt kan nyttja för en billig peng. I Tokyo finns det 400 000 shoppingautomater. Det innebär en automat per 20 invånare. Inte nog med det: varje år dyker det upp 1 000 nya drycker av olika slag som japanerna kan köpa. 1 000!! Hur kan det ens finnas så många drycker??