Ljusslingor är upphängda i träden längs gatorna som inramar berömda klädvaruhuset Shibya 109, och det kommersiella julfirandet gör sig väl påmint i ett icke-kristet land.Tokyo gör sig onekligen allra bäst nattetid. I förgrunden skymtar tusentals människor som passerar ett av världens största övergångsställen. Det är knappast första gången jag nämner det eller lägger upp en bild på det men platsen (Shibya och dess Shibya Crossing utanför lika berömda Shibuya Station Hachiko Exit) slutar aldrig att vara fascinerande och förundrande, åtminstone för en storstadsälskande icke-japan som mig.
Bild: Erik Ek - Lost in Tokyo
9 kommentarer:
Som vanligt blir jag otroligt sugen pâ en promenad i Tokyo när jag ser dina bilder. Kan du inte skriva om vad man inte fâr missa om man är typ tvâ dagar i staden. Nu menar jag vackra miljöer, torn man kan âka upp i, restauranger man bör besöka osv?
Linda,
Att jag först tyckte att bilden var skrämmande bekant fick senare sin förklaring; det är jag som är fotografen! Jag minns att jag länkade till bilden i en av dina tidigare inlägg; jag önskar bara veta om bilden ligger hos dig eller om den har funnit sin väg till andra personer?
Anna,
Det här kan jag gå loss på i all evighet, vilket jag tror gäller även för Linda.
Miljö: Att gå (cyklar finns för gratisuthyrning varje söndag) runt palatsområdet i hjärtat av Tokyo är enligt mig en speciell upplevelse. Ett palats omringat av, i tur och ordning; vallgrav, minst sexfilig väg, bred allé/park och till sist skyskrapor kan vara själva definitionen av engelskans "juxtaposition".
Torn: Bäst enligt mig är Tokyo Metropolitan Government Office i Shinjuku, helt gratis jfr med Tokyo Tower och andra torn. Samt stadens näst bästa utsikt. Dagtid är tornet till vänster om huvudingången från torget bäst, nattetid är endast det högra tornet öppet.
Restaurang: Bäst upplevelsen enligt mig är att skippa de dyra rest. och bara på chans hoppa in på en liten ramen eller tempura restaurang, där det tidigare alternativet innebär att välja maträtt från en automat med endast japanska tecken. "Salarymen"-täta området mellan Jinbocho och Tokyo Dome är späckat med denna typ av restaurang.
Bar: Givet stadens bästa utsikt. Stadens dyraste priser? New York Bar, Park Hyatt Shinjuku. Synen som möter en när hissdörrarna öppnas är så vacker att det gör ont. Två sittplatser, en drink var, 500:- men det finns inte tid till att tänka på priser.
Neonhav: Att bara komma ut från Shinjyuku och Shibuyas stationer är upplevelser i sig.
Och som Linda skriver, "Hachiko crossing" är, för den som älskar stad framför landsbygd, platsen som slår precis allting annat.
Det verkar vara en "smittsam sjukdom" det här! ;) Själv har jag börjat spana in allt japanskt och hittade en gripande film om några barn som bodde själva i en lägenhet i Tokyo. "Barnen som inte fanns" hette den nog.
Erik, vad häftigt! Jag kan faktiskt inte minnas var jag har fått den ifrån, jag har en stor bildmapp på min dator med allt från mina egna till andras bilder. Men då antar jag att jag sparat den via den länk du skickat mig tidigare. Självklart ska jag skriva källan när jag vet vilken den är! :D
Och vilket sammanträffande, för jag var inte alls medveten om det när jag skulle välja en bild som passade för dagen :)
Anna, Erik hann ju förstås före mig, men jag ska definitivt skriva ett eget inlägg med egna tips. Det finns så otroooligt många. Minst sagt.
Johanna, "Barnen som inte fanns" känner jag till, men har tyvärr inte sett än. Den var alltså bra?
Åååh, Linda, du gör mig så vansinnigt avundsjuk. Din blogg gör också att jag saknar min gamla bostadsort Shanghai, som skiljer sig på alla sätt från Tokyo, men det finns ändå något bekant i ljusbilden.
Pumans dotter / Linda:
Barnen som inte fanns (Dare mo shiranai = Ingen vet) är en av de mer hjärtgripande filmer som jag har sett. Det skär i hjärtat att se barn som förvägras sin tid som barn, sin uppväxt och istället tvingas direkt in i vuxenlivet. Och har inte kunnat få mig till att se filmen två gånger.
Linda,
Min kommentar var inte skriven för att antyda att du snyltar på andras arbete ( ;-) ) utan endast att jag precis som du, blev väldigt förvånad att se en så fruktansvärt bekant bild på din hemsida. ;-)
Mm, håller med Erik. Filmen var riktigt bra. Storyn är helt vidrig förstås, verklighetsbaserad som den är.
Pumans dotter,
Jag har, tyvärr, läst att verkligheten var etter värre än hur filmen skildrar den. Det var tydligen nödvändigt att frångå en helt verklighetsbaserad skildring för att göra det möjligt att visa filmen. Hur hemskt det än låter.
Åh Annika, har du bott i Shanghai? Kan du inte skriva om det i din blogg? ;) Jag är hur nyfiken som helst och skulle så himla, himla gärna vilja åka dit en dag. Snart.
Erik, ingen fara, jag tog det inte som om du "hoppade på" mig, men jag tycker ändå att rätt ska vara rätt om det går att få info om vem fotografen är, och det är ju inte varje dag fotografen själv tittar in i bloggen ;)
Hm, även om det låter avskräckande, så skulle jag gärna vilja se filmen. Det blir lätt för mycket japansk skräck, behöver japanskt annat också :P (även om man kanske kan kalla detta för skräck också, även om det är på ett annat vis...)
Skicka en kommentar