22 februari 2007
Framtid
Jag fick precis besked om att jag är godtagen för en redaktörstjänst som jag sökt. Det är visserligen oavlönat, men en fantastisk möjlighet. Jag har också nyligen skrivit på två nya frilanskontrakt. Jag har fin kontakt med min bokförläggare och tror att vi kommer att fortsätta med intressanta samarbeten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Linda,
Jag ororade mig mycket för om det skulle, i avseende på jobb, gå vägen i början av det akademiska, fokuserade på vad jag inte kunde.
Sedan har jag ändrat mig, tagit trygghet i vad jag har klarat av och på vilket sätt jag faktiskt gjorde det, samt fokuserat på vad jag faktiskt kan och mindre på vad jag inte kan.
Jag vet inte din professionella bakgrund, men utifrån vad som har framgått verkar det som om du har gjort och klarat av en hel del tidigare, varför skulle det då helt plötsligt börja gå åt helvete, bara för att det första riktiga jobbet skall erhållas? Jag ser det första heltidsjobbet som en fortsättning på det som har varit, inte något helt nytt. Och istället för att tänka att du inte kan flytande franska, spanska, italienska eller kinesiska, ta fasta på att du kan faktiskt kan lite estniska, japanska och tyska.
Så tänker jag och jag har slutat oroa mig i den mån det går.
Vad är det för oavlönat redaktörsjobb? Oavlönat är ju enbart en nödlösning.
Linda: Du ska verkligen INTE oroa dig. Seriöst, kan jag bli informationschef så kan du bli president för sjutton.
Du är smartare, mer världsvan och har så mycket talang! Oroa dig inte! För tretton månader sedan trodde jag att jag skulle sluta som arbetslös lärare, och i dag sitter jag här. Du kommer att gå hur långt som helst!
Jag instämmer med dom andra , jag har inte jättekoll på vad du har gjort men du verkar ha gjort en hel del.
Tror inte du behöver bekymra dig om framtiden.
Känner du att du vill och orkar kan det ju alltid vara en bra grej att lära sig ett nytt språk. Språk är ju kul att lära sig och man har alltid nytta av att kunna språk.
Lycka till !
Tack för all er fina uppmuntran. Det värmer att höra. Och idag känner jag mig lite lugnare, tack och lov. Jag skulle vilja kommentera till er alla, för det är saker ni alla skrivit som jag tar till mig och som betyder mycket för mig. Just nu det viktigaste: jättestort tack.
Förstår dina tankar, att ge sig ut på arbetsmarknaden kan få vem som helst att känna mig nedslagen. Till och med dom som liksom du egentligen inte har någon anledning till oro ;)
Önskar dig all lycka!
Vet inte riktigt vad jag ska uppmuntra med som inte redan sagts... Men jag tror jag gör en parafras på Ulrika: Om jag lyckats slingra mig fram som jag gjort (du vet det mesta om vad & hur) så är jag fullkomligt, fullständigt helövertygad om att du kan genomföra precis vad du vill. Om du vill. När du vill.
Fast kanske inte allting på en och samma gång...
Skicka en kommentar