Och ändå är det lustigt att en plats där man inte ens pratar språket kan kännas som hemma. Det är så mycket av ett lands kultur som trots allt förvaltas i språket. Ett tydligt exempel på detta för mig då det kommer till Japan, tycks vara frågan om jämställdhet och jämlikhet mellan män och kvinnor samt frågan om homosexuellas och/eller diverse minoriteters rättigheter. För då det kommer till Japan talas det otroligt mycket om hur landet halkar efter på just dessa punkterna. Men som icke-japan utan tillräckliga japanskakunskaper kunde jag aldrig känna av varken attityder eller nyanser då det kom till sådant. En bekants flickvän - från Sverige som bodde i Japan under ett års tid och bl.a. läste japanska - berättade om hur ofta det skämtades gravt nedlåtande på homosexuellas bekostnad i klassrummet, eller hur ofta läraren var fördomsfull och nedlåtande mot kvinnor i största allmänhet. Andra vänner har berättat om hur barnporr inte blev olagligt förrän så sent som 1996 och att man fram till dess kunde köpa sådant i vanliga videobutiker. Det japanska ordet för make, shujin, betyder "mästare" - det japanska ordet för hustru, kanai, betyer "inuti huset". Varje bok, guide och artikel om Japan jag läst som behandlat den typen av frågor brukar bekräftar liknande: att det är ett samhälle som har lång väg kvar då det gäller den här typen av utveckling. Men inte en enda gång under min tid i Japan märkte jag själv av det, antagligen mycket för att jag inte kunde kika bakom kulisserna i samhället som språkbarriären uppehåller. I det offentliga rummet syns män och kvinnor i stort sett precis lika mycket, och verkar röra sig på lika villkor. Det finns en enorm press att konsumera och följa trender, men det gäller både män och kvinnor och syns därefter. Det syns lika många män i kostym som kvinor i dräkt som rör sig in och ur kontorsbyggnaderna.Och jag inser att en bild inte säger mer än tusen ord. Men att Japan samtidigt är fantastiskt ödmjukt, artigt, innovativt, nytänkande, respektfullt och den plats på jorden som (i nuläget i.a.f.)känns som hemma. Och om inte annat kan jag ju lära mig mer om detta genom att göra en minor field study i Japan under mina magisterstudier för att med mina genusperspektiv gräva djupare... Där det finns makt finns motstånd finns alltid lösningar.
7 kommentarer:
Det jag reagerade på i Tokyo, var att det verkade som om kvinnor och män inte "blandas" i sociala sammanhang på arbetsplatser. Då det vankades för lunch, rörde sig männen och kvinnorna i skilda grupper mot restaurangerna. Statistiskt kanske detta inte bevisar så mycket, men var i varje fall en detalj jag reagerade på.
jag frågade vänner, både män och kvinnor, varför de alltid utan undantag satt åtskilda i klassrummen. Det slog i stort sett aldrig fel, det var inte en enda kvinna på männens sida, och vice versa. Detta ändrades dock i social miljöer som bar.
Svaret jag fick var att man kunde bli betraktad som om man hade andra, mer långtgående, avsikter genom att sätta sig på det andra könets sida. Vad jag var därför gjorde var att sätta mig där det var minst förväntat av mig, mitt bland tjejerna. Och där satt jag utan undantag som enda kille bland klassens samtliga japanska tjejer. Jag tror att jag kunde göra detta utan "misstanke" om kärleksintresse genom att jag var utlänning. Man antas vara okunnig om vissa regler, och därmed trodde min omgivning att jag inte hade de i situationen brukliga avsikterna.
Du är utmanad ;-)
Jag har läst din blogg ett tag nu och måste bara säga att jag tycker den är fantastisk, och den får mig att längta tillbaka till Japan ännu mer. Tack, tack för intressant läsning och fina bilder och allt!
Linda, det där tänkte jag också på ett par gånger. Det var inte så där väldigt ofta man såg män och kvinnor på det sättet. På barer och klubbar däremot, tycktes män och kvinnor blandas naturligt och avslappnat. Jag försökte dock låta bli att dra några slutsatser ö.h.t., just för att det är så lätt att missuppfatta andra kulturer p.g.a. sina egna kulturella glasögon.
Erik, det där med att som utlänning vara utan misstanke när man socialt "gör bort" sig har jag hört mycket annat om också. T.ex. att man som icke-japansk kvinna kan bete sig "okvinnligt" utan att det reageras på, just för att japanerna "vet" att man inte "är som de" (svårt att prata om det här utan citattecken tydligen ;)
Hur reagerade de japanska tjejerna på dig?
Anna, ska genast kika in i din blogg och se vad du utmanat mig med! :)
Cissi, tack så mycket! Vad glad jag blir. Lovar att fortsätta med det! Vad har du själv för koppling till Japan? Alltid spännande att veta.
Linda,
Jag tyckte det var en alldeles förträfflig förklaring av hur det ligger till, där citatteckena satt perfekt! ;-) De bekanta som jag fick/har mest kontakt med är samtliga tjejer, och jag kände att de reagerade väldigt positivt på mitt sätt att betee mig.
Utifrån det förhållande vi har diskuterat här, så man en fruktansvärt stor frihet som utlänning i Japan, att man ges tillåtelse att inte behöva bete sig inom ramarna som gäller för japanerna. Tyvärr tror jag det är vanligt att utläninngar som är väldigt kunniga om ramarna spelar okunniga gaijins för att kunna sitta på båda stolarna samtidigt. Få saker gjorde mig så förbannad i Tokyo, jag blir arg nu bara jag tänker på det.
Jag har läst fem terminer japanska, och var då tre och en halv månad i Sapporo. Det var 6 år sedan och tyvärr har jag glömt det mesta av språket, men jag längtar tillbaka i princip hela tiden. Jag har även varit i Tokyo, Kyoto och Hiroshima på resa.
Skicka en kommentar