Jag och min goda vän P. fikar, äter middag och tar en långpromenad efter att inte ha setts på närmare 2,5 år. Indien, USA, Japan, Italien... Världen lockar oss alltid i olika riktningar, och då den lockar oss till samma lyckas vi för jämnan gå om varandra. Nu sitter vi i solen och skrattar. Han har starka energier, slår handen i bordskivan så att kopparna skramlar för att markera hur driven han är att ta itu med sina nya projekt. Snart sitter han på ett flyg mot Los Angeles för att fortsätta uppfylla sina drömmar och ingen vet när vi ses igen. Men i solen känns det skönt. Inspirerande. Underbart att ha goda vänner som finns där även om man inte ses ens varje år.
Vi pratar om Japan.
Och jag inser för tusende gången att Tokyo, ja Japan, är någonting annat. Det bor i min själ på ett helt annat sätt än någonting annat. Jag förundras över hur man kan älska en plats så mycket. Så mycket att man nästan går sönder och undrar hur det ens är möjligt. Betong, neon, stämningar. Jag undrar om det kan vara förstörande att älska en plats, en stad, så mycket att hjärtat brister och det finns en oändlig känsla av att det aldrig kan vara nog.
Tokyo är en stad som aldrig kommer att göra mig mätt. Aldrig.
Och jag har ingen aning om det är positivt eller negativt. Men jag antar att det är drivande. Aki säger "I hope you find a good jobb in Japan, surely you could" och jag tackar en lycklig stjärna.
---
Förresten har jag lagt till min blogg på bloggkartan. Ingenting någon behöver bry sig om, mer än jag som var tvungen att skriva det här för att aktiveras ;)
Det här var intressant!
Andra bloggar om: Tokyo, Japan, Samhälle, Kärlek
.jpg){kind=link}
3 kommentarer:
Hahaha, jag läser och förundras. Hur kan så många tycka så lika om en stad??? (http://yellowtokyo.blogspot.com/2007/01/krleken-r-tillbaka.html#links) Eller frågan är kanske snarare: Hur kan inte alla tycka såhär?!?!!
Tokyo är som ett knark. Det känns som om man lever mer när man är här. Som om man lever så mycket så att man nästan dör. (http://yellowtokyo.blogspot.com/2007/01/o-hisashiburi.html#links)
Just det här med att hjärtat vill spricka känner jag igen så väl... Kärleken till staden tar över allt tills man nästan inte kan andas. Speciellt om man åker härifrån.
Det låter som en underbar stad! Får väl se till och ta mig dit en dag. /Ella
Ja, det är lustigt hur Tokyo får hjärtat av brista för att det är så BRA. Det brukar ju vara tvärtom ;P
De flesta känslor som Tokyo väcker går inte att sätta ord på. Staden flyttar in under huden på dig.
Skicka en kommentar