Fina cykel, I miss you! Fina lägenhet, I miss you! Jag minns så tydligt den första känslan jag fick när jag kom in i vårt hem i Tokyo, där Andreas redan haft någon månad på sig att bo in sig efter flytten från Shinkoiwa in till centrala Nihonbashi.
Och när jag ser sakédrinkarna med grönt te som han är på väg att förbereda är det som om jag får tillbaka smaken i munnen och jag minns känslan av heltäckningsmattan mot bara ben och "Where do the boys go?" med Men Without Hats och den underbara, underbara neonen.
Och så gick hjärtat sönder för tusende gången...
2 kommentarer:
Visst är det lustigt hur syn-, smak- och känselintryck kan höra ihop och ge en riktig flashback.
Hur hittade ni den lâten, hahaha, jag trodde ingen lyssnade pâ den nu för tiden... För mig hör den ihop med strasshalsband, tuperade luggar och vodka & apelsinfanta ;-)
Anna, vilket härligt minne du har till Men Without Hats :D
Jag är sedan hur länge som helst heltokig i 80-tal (mest new wave) och Men Without Hats tillhör favoriterna. I Tokyo gick de varma, både med och utan tillhörande utflippade videos. Festen var ett faktum ;)
Skicka en kommentar