Det har bara varit stress sedan juni månad inleddes. Minus min vecka i Dublin har jag jobbat i genomsnitt 14 timmar om dagen varje dag. Det är inte klokt. Jag hade lovat mig själv att jag skulle gå ner i varv i år, att det skulle bli ändring på min arbetsnarkomani och att jag bara skulle fokusera på det som faktiskt var viktigt för mig. Jo tack. Ibland blir det dock så att t.o.m. det man tycker är som roligast att få syssla med innebär 5 olika uppdrag och tar som allra mest tid. Som vanligt blir allt mitt sociala liv, inklusive bloggskrivande och annat mindre uppstressande, lidande. Jag börjar nog bli beroende av mitt höga tempo, borde försöka lugna ner mig lite. Och jag ska, promise promise. Bara liiite jobbande till...
På BP kan ni förresten från och med idag läsa en liten guide till Tsukiji Fish Market i Tokyo. Många mail har trillat in om att jag aldrig nämner denna attraktion, "skriv gärna mer om den där fiskmarknaden, hur tar man sig dit?". Klicka här så får du reda på det!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Visst är det kul med jobb, men sköt om dig. Kroppen är inte gjord för att stressa och jobba 14 timmar per dag, även om du tycker att du mâr bra just nu.
Ta det lugnt! Kram,
Låter som om du ligger i hårdträning för att kunna jobba i Japan! Fast 14 timmar låter mycket. Att säga nej är en konst det med.
Fokusera, sa hon som själv också såg i kors (=jag)!
Ja, jag ska, jag ska, jag ska. Jag har insett att "det får nog vara nog nu". Dags att börja göra det där jag har lovat mig själv: att bara fokusera på det som är det viktiga och sluta tacka ja till det som "bara" genererar inkomst. Pengar är verkligen inte allt, särskilt inte om man sliter ut sig på kuppen. Igår hjälpte i.a.f. Rufus Wainwright mig att koppla av! :D
Pass på! Jag körde stenhårt i några år och blev sedan riktigt jävla sjuk, systemet helt utslaget. Det tog mig fem år att komma tillbaka från sjukskrivning.
Skicka en kommentar