Jag och mannen hade nyss ett mycket bra samtal, så nu känner jag mig pepp igen. Vem kunde tro att den här crap-dagen skulle bli bra? Men efter mycket diskussion om framtiden och var vi ska spendera den (Tokyo!) känns allt mycket bättre. Har varit på en massa infomöten hela dagen för att försöka reda ut än det ena och än det andra, och plötsligt så kan jag skönja både semester och flytt till den mest älskade platsen på jorden. Ovanpå det vankas nya rep. för Sydsvenskan, jag blir så glad varenda gång jag ser någon från Dyngen-redaktionen ha skickat mig ett litet mail! Tänk vad det lilla i livet ändå kan kännas bra. Eftersom jag nu känner mig så pepp, inser jag att det är hög tid att svara på de där frågorna jag fick tidigare.
1) Marion - jag har skrivit lite om japansk film, men väldigt lite. Att skriva mer om det är absolut på tapeten. Nästa vecka kommer jag att gå på Fantastisk Filmfestival i Lund och se Takashi Shimizus Rinne (eng. Reincarnation) och/eller Kiyoshi Kurosawas Sakebi (eng. Retribution). Det kommer garanterat att alstra inspiration! F.ö. är min älsklingsförfattare (eller snarare, en av dem) Neil Gaiman hedersgäst på årets FFF. Han ska bl.a. ta emot Jätten Finn-priset och vara med på invigninsfilmen och tillika Sverige-premiären av filmatiseringen av hans bok Stardust. I'm sooo there, baby! (2003 fick jag chansen att möta David Lynch på Stockholms Filmfestival, 2006 var det John Cameron Mitchells tur. Det är minsann inte bara rockstjärnor som rocks my socks off, jag smälter som smör i solsken av att vara i samma rum som mina idoler). Men ok, back to business...
2) Christel - Tyvärr har jag inte varit på Hokkaido, även om det onekligen är en dröm som jag ska se till att uppfylla. Bra tips på vad du kan göra i norra Japan kan du däremot få här och här. Som svar på din andra fråga, om hur jag blev frilansskribent... Det har helt enkelt handlat om väldigt hårt arbete (skriva, skriva, skriva) och att skapa kontaktnät som sedan gett resultat. När jag var liten tryckte jag egna tidningar och delade ut i grannars brevlådor, på högstadiet och gymnasiet var jag skribent och redaktör på skoltidningar och sedan började jag få in foten bland riktiga publikationer. Någon formell utbildning inom journalistisk har jag däremot inte, det är mest en fråga om talang (hoppas jag...), att vara evigt envis och att skaffa kontakter. Att skiva har alltid varit det absolut bästa jag vet (vid sidan om att resa), det har säkerligen spelat in i både ambitionsnivå och jävlar anamma ;)
3) Leon - En bra, men inte helt lätt, fråga, huruvida det finns skor i alla storlekar eller ej. Det varierar nog från affär till affär, men enligt min erfarenhet är det inte alls svårt att hitta skor i den storlek man vill ha. Jag köpte själv ett gäng skor, har storlek 38-39, och det var aldrig något problem. Många skor jag prövade var för stora också. Min bror, som har någon storlek över 40, hade heller inte problem att hitta ett par skor när han var på besök. Så jag tror inte att det är något du behöver oroa dig för att ha problem med! :)
Klockan sprang visst plötsligt iväg, jag återkommer...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ska kolla upp de japanska filmerna som går på FFF.
Åh, John Cameron Mitchell! Är helt besatt av Hedwig och även Shortbus rockar...
Fasen vad skoj att du ska flytta till Tokyo. Är avundsjuk fastän jag aldrig ens har varit där :)
Åh, ska du flytta till Tokyo? :O Imponerande. Jag har alltid varit fascinerad av folk som flyttar till Japan (eller Korea, Kina etc länder som har knepigt skrivande) och ska leva med alla dessa kanjitecken! Jag har också funderat på att flytta dit men det är just hindret med alla kanjitecken som bromsar upp det hela...Men det kanske inte är så svårt att lära sig deras skriftspråk ändå?
/fd Chrille
Tack för svaren! Jag hoppas verkligen jag kommer iväg till Japan och Hokkaido inom det närmaste året.
Gillar din blogg!
Marion, de har en särskild sektion med japansk film under FFF, du kan säkert få en del tips där. Och visst är John Cameron en av världens bästa? När han (i sällskap med Jonas Gardell och Ola Salo) stod precis intill min stol i biosalongen innan Shortbus-premiären på Stockholms Filmfestival svimmade jag nästan, haha :D Hedwig är helt klart en topp-3 film!
Bijoruku, jag har ju bott i Tokyo tidigare så det känns som att jag behöver komma hem igen ;) Min kärlek till Japan är som att vara olyckligt kär i någon :P
Självklart är språket ett hinder, men bristen på kommunikation kan också öppna väldigt många dörrar (hur otroligt det än låter). T.ex. minskar en viss typ av konkurrens och det är lättare att få kontakt med människor som är i samma sits som en själv, oavsett hur "högt uppsatta" de är eller ej. Men jag tror däremot inte att man kan komma in i ett samhälle och verkligen anamma en kultur utan att lära sig språket, så självklart kräver det mycket ansträngning också.
Christel, jag hoppas för din skull att du kommer iväg! Du kommer inte att ångra dig!
Skicka en kommentar