"What’s stopping you from moving Japanese a little higher on that to-do list?" undras det i en artikel i senaste Metropolis. Tja, förutom att knappt ha tid att sova för att jag, återigen, jobbar så mycket...?
Att lära mig japanska är högt på min to-do list. När jag kom till Japan, och som mest kunde säga "konnichiwa" och "moshi moshi", befann jag mig i en isolerad bubbla av sällan skådat slag. Att japaner inte pratar engelska är inte bara en fördom, många (de flesta du möter på gatan eller i vardagssituationer) gör det inte alls. Med tiden lärde jag mig en del värdefulla (och mindre värdefulla) glosor och ett gäng fraser, men att påstå att jag pratar ens basic vardagsjapansk är löjligt. Men att påstå att man kan bo i Japan och verkligen förstå samhället utan att kunna japanska, är precis lika löjligt. Vi förlitade oss på kroppsspråk, parlör och engelskspråkiga japanska vänner. Vilket går, men du är evigt utesluten från mängder av nyanser och situationer. En svensk tjej som pluggade japanska påpekade t.ex. en del attityder bland japanerna som jag aldrig skulle ens ha gissat mig till. Eftersom jag själv planerar att både bo och jobba i Japan kommer det med tiden att vara helt oundvikligt för mig att lära mig japanska för att klara mig.
Visst kan man bo i Japan och klara sig utan att prata japanska. Frågan är vilken tillvaro det är man egentligen lever i? Bortkopplad från stora delar av samhället, bortkopplad från att få en djupare förståelse av det land man lever i, bortkopplad från potentiella vänner och kontakter och jobbmöjligheter...
Mycket riktigt påpekar många yrkesverksamma gaijiner i Metropolis artikel, att språket mer och mer blir en nödvändighet. "The Japanese language is the key to the Japanese culture and business world", menar Gunnar Abelmann som är läkare. "By not knowing Japanese one is limited to meeting only those Japanese who can speak English. Knowing Japanese gives me the opportunity to meet more Japanese and to communicate more freely." Ganska självklart, förstås. Fler och fler japanska företag förväntar sig också numera att deras utländska medarbetare ska kunna prata japanska från början, inte att det ska vara någonting de lär sig efterhand under anställningen.
Ett språk är naturligtvis alltid lättast att lära sig på plats, där man är "tvingad" att kunna, men det är nog hög tid för mig att börja ta upp japanskan...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Det skadar ju inte att kunna skriftspråket och lite artighetsfraser. Komvux har skitbra kurser och universiteten likaså, men hur långt räcker det när man bor i Sverige och aldrig får användning för det? Övning ger färdighet och utan övning...ja...man glömmer. Ett helt språk är inte som att cykla direkt...
När man kommer som invandrare till Sverige får man lära sig att ju bättre du talar svenska desto större chans har du att få jobb eller komma in på utbildningar. Antar att det är samma sak överallt. Med språket kommer obegränsade möjligheter :D
Det som hindrar mig från att bosätta mig i Japan är deras Kanji-tecken. Det verkar vara riktigt avancerat och det enda sättet att lära sig dem är ju att memorera dem. Tack och lov så verkar det vara vanligt med att ha kana-skrift alldeles ovanför kanjitecknet så att man utläsa order iaf!
Och jag har för övrigt anmält mig till en studiecirkel om de japanska tecknen! Där kommer jag lära mig att skriva och läsa japanska vilket känns uppmuntrande! Funderar också på om jag inte borde gå den där japanska språkkursen...
Jag blir nästan matt av hur duktiga ni låter! :D Önskar att jag hade tid att göra det där själv, vill så väldigt gärna lära mig. Min Andreas är relativt duktig på både hiragana och katakana och det var onekligen ofta till hjälp. Sen är det ju det där med de tusentals kanjitecknen... Men Chrille, känn dig inte avskräckt! Naturligtvis är det önskvärt att kunna så mycket som möjligt för att klara sig så bra som möjligt, men det går definitivt ändå! Har du förresten varit i Japan en längre tid eller hur kommer det sig att du är intresserad av det japanska språket?
Jo, det är så att jag har varit intresserad av Japan en lång tid nu och ska frilansa som journalist där. Just nu så arbetar jag för en tidning och studerar media 3:e året på gymnasium och ska söka in till journalistlinjen i Stockholm nästa år. Via JMK kan man sen bli utbytesstudent och studera i Japan ett tag, vilket jag hoppas starkt på att det går! Så därför så satsar jag tidigt (nu när jag har relativt med tid iaf) på att lära mig så mycket japanska jag kan.
Därför är det onekligen intressant att läsa en journalists blogg och som även ska flytta dit! :) Så ni två ska flytta dit permanent alltså?
/qChrille
Det låter ju jättekul, Chrille. Lycka till! Visste inte att JMK hade utbyte med Japan, men finns det sådana möjligheter är det ju helt lysande. Hoppas att du kommer in och bli antagen till utbytet! Har hört att det är mycket hög konkurrens, men jag är övertygad om att man kan allt man vill - och går det inte den konventionella vägen, går det alltid att hitta den icke-konventionella. Det låter också bra att du satsar tidigt, det är alltid en fördel som gör en extra konkurrenskraftig! :D
Jag bodde i Japan ett tag 2006 och har onekligen lämnat kvar det mesta av mig själv därborta. Jag är i Sverige för att sy ihop en del grejer som behöver sys ihop, men planerar att återvända ett tag nästa år och mer permanent fr.o.m. 2009. Hur permanent det blir är alltid svårt att säga i förväg, men minst ett par år i.a.f. Vem vet, det blir kanske för gott? ;)
All I know is att själen är i Tokyo och varje dag ber mig komma hem ;)
Min själ har kommit hem nu :D
Grattis! :D
Vad härligt att ni äntligen är på plats, jag ska genast kasta mig över bloggen din :D
Skicka en kommentar