20 november 2007

Araki – Self. Life. Death.


Kulturhuset i Stockholm har sedan tidigare i höstas den fantastiska fotoutställningen Araki – Self. Life. Death. pågått. Ögat bakom de 4001 bilder som visas är den japanske, hyperaktive fotografen Nobuyoshi Araki. ”Livet är fotografi,” säger han och tar upp till tio filmrullar om dagen. Vad bilderna skildrar är de tre ständigt återkommande teman som Araki alltid ägnat sig åt – jaget, livet och döden – liksom en intensiv dokumentation av hemstaden Tokyo. Bildflödet väller fram och visar en hemstad, full av gator, husfasader, nattklubbar, maträtter, gröna lungor och kärlekshotell i ett älskvärt virrvarr.

Araki tänjer på gränserna. Det vanliga möter det ovanliga, det erotiska möter det politiska, det sublima möter det vulgära. Nakna, snörda, brett skrevande kvinnor har plastdinosaurier i skötet intill småpojkar som leker på gatan med en boll intill närbilder på blommor som ser ut som kvinnliga, yttre som inre, genitalier.

Nobuyoshi Araki är född 1940, en av världens mest publicerade fotografer (mer än 300 fotoböcker är signerade honom) och utställningen på Kulturhuset visas på våning 5. Åldersgränsen är 15 år, inträdet fritt.



© Nobuyoshi Araki

4 kommentarer:

erik sa...

Jag minns fortfarande just dessa ord från videon som finns på utställningen: "Det är bara i Tokyo man har en känsla av att leva. Flytta till en plats med ren luft, och döden kommer snabbt." Kanske dramatiskt i överkant, men så talande.

Linda sa...

Vad lustigt att du nämner precis det, Erik, för när vi botaniserade i shoppen efter att ha sett utställningen var det precis vid det citatet vi var där. Dramatiskt månne, men sant. Det är bara i Tokyo man har en känsla av att leva.

Birgitta sa...

Nähadu! Man kan ha den känslan på andra håll oxå. Om man är jag i alla fall!

Linda sa...

Ja, det är förstås sant :P Jag känner mig ganska levande nu t.ex. Och det gör jag i Torna Hällestad, Bangkok, Kotagiri och Köpenhamn också. To name but a few...