Att klättra på en storstad

Till senaste numret av The Global Citizen, resebyrån Travelstarts tidning, intervjuade jag Lundabördiga Alex Segerstein, Sveriges mest kända parkourutövare. I senaste numret av Metropolis är parkour just vad featureartikeln handlar om, vilken berättar om hur "Tokyo’s high-flying team of parkour enthusiasts let no obstacle stand in their way". Och att det är en häftig konstart är det minsta man kan säga.

Jag har alltid haft en softspot för freakshows och mänskliga cirkusartister (djur är big no-no!) och traceurerna (de som utövar parkour) gör onekligen saker med sina kroppar som utmanar alla våra begrepp om vad den kan och är till för. Något jag inte tog upp i artikeln om Alex, men som han berättade om i vårt samtal, var också att många blir väldigt provocerade av parkour. Det är för utmanande för sinnena, för "omänskligt" att kunna klättra på väggar, svinga sig från hustak och ta sig över till synes omöjliga hinder - och att samtidigt göra det med en elegans och en grace som många inte ens kan drömma om att dansa den enklaste dans med - och det gör helt enkelt människor arga. (Vilket underligt släkte vi är, va?). I min värld är det lika fascinerande när Chayne Hultgren, a.k.a. The Space Cowboy, slukar svärd enkom med hjälp av sina halsmuskler som när traceurerna rinner upp och ned genom världens vackraste storstäder. Både Chayne och Alex har också berättat för mig hur extremt viktig meditation och allehanda psykiskt förfinande över kroppskontrollen är A och O för dem för att kunna göra det de gör. Provocerande? Nja... Bara för att man inser att gränserna inte är så tydliga och att man är för lat för att utmana dem själv.

I Metropolis berättas det om PKTK, Tokyos främsta parkourgrupp, i vilken traceuren Kenji “KenG” Matsunaga är medlem. Han syntes i Madonnas Jump-video som hon spelade in i Tokyo på sensommaren 2006. Resultatet går att spana in på YouTube-länken här nedan. På PKTK:s hemsida finns fler halsbrytande nummer att skåda.