08 maj 2008

Me love...

Det här är min stora kärlek just nu. Trent är visserligen alltid min stora kärlek, men det blir liksom extra mycket så när han släpper något nytt. Helt frigjord från traditionella musikbolag etablerar han sig sakta men säkert som, för att låna en rad från IGN, "THE artist most technologically in tune with today's music fans".

The Slip, halo 27 som släpptes helt gratis i måndags, bara växer och växer. När jag på morgnarna går tvärs över Söder, från Tantolunden till Mosebacke, och musiken fyller hela själen får jag storstadsfjärilar i magen som helar alla eventuellt trasiga celler. Det doftar av körsbärsblommor och jag irriterar mig inte ens på småbarn. Är bara lycklig. Jag har fått en projektanställning inom den sektor jag är utbildad. Jag har fått nya, spännande frilansuppdrag, bl.a. för en helt ny arbetsgivare. Det är bara 49 dagar kvar till vi börjar bege oss mot Tokyo.

Men det är som plus i kanten. För just nu är det härligaste av allt solen i ansiktet och Trents röst i lurarna. Våren i Stockholm är helt enkelt fabulös och för en gångs skull önskar jag just nu inte att jag var någon annanstans än precis just här.

För den som känner sig hågad att höra The Slip finns som sagt hela albumet gratis via NIN:s hemsida.
Personliga favoriter är Echoplex, Head down och Lights in the sky. Men Discipline är härligt discorockig, instrumentala Corona Radiata och The four of us are dying magiska och Demon Seed är som en uppsamling av hela Trents musikaliska karriär och slutar på ett genialt kaxigt vis. Me love! As always.

4 kommentarer:

Caro sa...

Haha, tyckte precis samma sak om Discipline, discorock! Tycker den påminner om Hand that feeds och Only i en härlig morph. Mycket nöjd. :D

Linda sa...

Jag håller helt med! Jag tror t.o.m. att det var exakt vad jag sa till sambon Andreas när den först släpptes som "singel" :)

My sa...

Vad fantastiskt! Grattis till jobben!

Linda sa...

Tack, jag har nog inte riktigt begripit det själv än :)