Bloggutmaning från Rim/Yellow Tokyo

Rim bad mig svara på (de ganska svåra) frågorna:

1. Min senaste insikt/aha-upplevelse.
Hm... Det känns som om man ska svara något väldigt smart här. Det finns en gammal insikt som jag med jämna mellanrum glömmer bort och därför med jämna mellanrum också kommer på. Att det inte finns någon mening i världen att jämföra sig med andra eller vilja leva andra människors liv. Life's what you make it och så länge du gör vad du vill göra (även om du bara hinner med en av tusen önskvärda upplevelser åt gången) finns det ingenting att hänga läpp över. Och om någon annan gör någonting du själv drömmer om och blir avundsjuk på; bli inspirerad och glad i stället, tänk att "det där kan jag också!" och gör verklighet av det - nu eller senare. Svårare än så ska inte livet vara. (Ok, jag ska lägga ned snusförnuftigheten nu...)

2. Min senaste observation av saker eller återkommande mönster (som att du tycks stöta på ett visst namn hela tiden eller se en viss typ av saker - ex fågelfjädrar på de mest underliga ställen - eller för tredje dagen i rad får tipset om ett visst ställe av vitt skiljda människor o s v).
Tja, kanske att folk har en tendens att hellre "vilja" bli avundsjuka än inspirerade, kanske? Men en observation jag gjort den senaste tiden är hur stor skillnad det är på svenskar som bor i Sverige och svenskar som bor utomlands, i det här fallet i Tokyo. Det finns ett helt annat mått av öppenhet och kontaktsökande. Ett exempel är att de otaliga mail som trillat in på sistone, där jag och Andreas välkomnas tillbaka till Tokyo av svenskar som bor där som vi inte träffat. Ett annat exempel är det något underliga faktum att jag nästan har fler vänner i Tokyo än i Stockholm (m.t.p. hur mycket längre jag bott i Stockholm). Jag och min vän och kollega Sara (som bott i Indien, Kambodja och Thailand) diskuterade visserligen nackdelarna med the expat community i morse, hur introverta och skvallriga de där grupperna kan bli.

3. Min senaste starka dröm som jag inte kan sluta tänka på/glömma.
I natt drömde jag av någon mycket underlig anledning att vännen Micke skulle ge mig två sprutor som jag var i akut behov av. Jag hade blivit sjuk i någon mycket bisarr och mycket farlig sjukdom och det hade gått för lång tid för att ta sprutorna på vanlig väg. Han var därför tvungen att köra in dem i överarmen på mig på något särskilt, våldsamt vis. Han skulle liksom hugga in dem i kroppen på mig och jag fick veta att det antagligen skulle vara den värsta smärta jag känt. Det var oerhört obehagligt. Det blev inte mindre obehagligt av faktumet att Micke alls inte är någon sjukvårdare. För närvarande är han i Spanien och jobbar som speltestare under sommaren. Jag gissar att hans sprutkunskaper är begränsade. Hu!