Något annat är att dricka varm saké. Det testade vi för första gången i Shibuya i helgen. Kanske var det för att det bara kostade ¥400 för ett ganska stort krus, men det var faktiskt inte speciellt gott (ett billigt rött vin smakar ju ofta mest jäst, medan ett i 70-kronorsklassen och (förstås) uppåt kan vara himmelskt - jag antar att det kan vara precis likadant med saké). Mot slutet fick vi verkligen tvinga i oss det och den distinkta smaken satt kvar i halsen långt efter att vi sköljt ned det med en Sapporo-öl. Nåja, nu är det i.a.f. gjort!
Kampai! Och botten upp...Allt med Japan kan ju inte vara jättebra och hur som helst tillhör vi nog en väldigt liten procent av gaijiner som verkligen gillar både nattō (jästa sojabönor) och kall ocha (grönt te).
5 kommentarer:
hej min kørsbArsblomst!
ni verkar ju ha det underbart. hoppas vi kommer ses snart...
pUssPuSS
Grönt te överlever jag inte en dag utan...Natto däremot...chotto... :)
Åh Pernilla, min finfinaste blomma! Det hoppas jag också. Jag mailar dig på FB i dagarna :)
Caro, du och Andreas har defnitivt något gemensamt. Jag gillar det, men Andreas älskar det :P
Och tja, det är väl bara att konstatera igen att vi är rätt ensamma om att vara gaijiner som gillar nattō ;)
natto måste vara en av sakerna jag INTE provade under min vistelse i japan, men så äckligt ser det ju inte ut att vara (att döma av det jag hört om det). så ska minsann smaka det nästa gång jag beger mig till japan!
och grönt te är jag oxå förtjust i! väldigt.. uppfriskande att dricka!
(och btw, precis läst slut FRI/auto.. väldigt, konstigt men ack så mäktigt slut! måste helt klart läsa fler böcker av kirino!)
Victoria, jag håller helt med dig om slutet i FRI/Auto: lite konsigt, men väldigt mäktigt. Jag gillade hur hon sydda ihop det, men blev liiite besviken på det absoluta slutet, det allra sista stycket. Hoppas att Hirayama Hideyuki har gjort filmatiseringen rättvisa! Ska se om jag lyckas hitta den någonstans...
Skicka en kommentar