Vår vän Tomomi-san spelar i ett stort band och tog i helgen med oss på sin konsert på
Ginza Tact i, förstås, Ginza. Det var verkligen en häftig upplevelse! Först och främst är jag mycket svag för att
sitta vid ett litet bord framför en liten scen i en trång, mörk källarlokal som är så där härligt inrökt (jag vet, det kan inte vara
härligt inrökt, men det där med rök hör liksom ändå till den typen av ställen). Något av det bästa med New York är ju t.ex. de otaliga små dive bars där man kan få höra två lokala musiker jazza bort kvällen. För det andra var det
verkligen en upplevelse att se en mängd musiker som, i traditionell japansk klädsel och karatedräkter (!), bytte av varandra med allt från klassisk japansk musik till storbandsjazz och en rivig version av
Copacabana. Efter fyra timmar gjrode det ont i rumpan, men spelar roll. Efteråt vankades middag med hela bandet vid
Yūrakuchō, som är ett av de
charmigaste områdena i centrala Tokyo, med mängder av
izakayas och
yakitoris.
Den här mannen spelade så intensivt på sin gitarr, en japansk s.k.
shamisen, att strängarna gick av.
Verkligen rock n'roll!Det var mer än fullt på Ginza Tact. Många fick stå upp hela kvällen.
Vi fick däremot bra sittplatser nära scenen.
"... och börja jazza!" Hur mycket drag som helst!
Att se någon spela på en
koto var otroligt. Jag har ingen aning, men det känns som om det borde vara
ett av de absolut svåraste instrumenten som finns att spela.
Tomomi-san till vänster i svenskfärgad kimono!
Yoshi-san, en av producenterna i bandet, kom fram, skakade hand, utropade "Very nice to meet you!" och kramade om oss efter konserten. Sedan tog han en bild på oss - Andreas, Linda, Tomomi-san och Kim.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar