Läskiga kråkor

Kråkorna i Tokyo är bokstavligt talat scarecrows. De är helt enorma (tveklöst de största jag sett, helt olika svenska kråkor), orädda och ryktet säger t.o.m. att de kan känna igen människors ansikten (det vet jag förstås inte om jag tror på, men bara att det ö.h.t. florerar ett sådant rykte säger ju en del om hur läskiga kråkorna faktiskt är). När vi passerade Aoyama Cemetary på väg till Aoyama för ett par veckor sedan träffade vi på mängder av dem, så många att jag till slut kände mig tvungen att cykla därifrån illa kvickt. De var så många, rotade i sopor, väsnades och blängde ondskefullt på en... Huu! Jag har många vänner som är fågelrädda och även om jag kan förstå varför man är det, är inte jag det. Men när jag stöter på någon av Tokyos giganter till svarta fågelfän börjar paranoian rycka även i mina nerver. Trots att jag en gång vid tidernas begynnelse var hardcore gothbrud.