Konsten att köa

Det har nu gått ett tag sedan H&M lanserade sina första butiker i Tokyo och de erbarmliga köerna har tack och lov minskat. Men vilken helt enastående förmåga japanerna har att köa! Att på olika sätt trängas, vänta ut varandra och ändå vara artiga och trevliga. Inga riots här inte. Det är en väl inövad färdighet, antagligen absolut nödvändig i en stad där 35 miljoner människor lever intill varandra.

Jag tänker ofta på det när jag är i London; att trots att Tokyo är tre gånger så stort känns det samtidigt tre gånger så luftigt - ja, även i den värsta rusningstrafiken. Det kanske har med kulturella attityder att göra - varför det inte är konstigt att glesbebodda svenskar är gruffiga som få. Jag blir aldrig så irriterad som i tunnelbanan i Stockholm. Det har med jämna mellanrum hänt att jag hamnat i både en och annan kö för att över huvud taget komma in i en butik i centrala Stockholm och genast åker de trotsiga mungiporna nedåt. Jag undrar hur det hade sett ut om kön utanför H&M i Ginza - som sträckte sig över flera kvarter - av någon anledning uppstått vid valfri gata i den kungliga hufvudstaden. Blodbad all over.

The Londoners är måhända trevligare i sin attityd än svenskarna - men de dryga 10 miljonerna i Europas kaotiska maktcentrum har ett och annat att lära sig när det tar 20 minuter att alls komma över ett övergångsställe på Oxford Street eller när tunnelbanan plötsligt stänger i Wembley trots att 40 000 Madonna-fans fortfarande är kvar, det vädras bokstavlig upploppsstämning och polissirenerna börjar yla över takåsarna. Det är då man börjar undra vad man gör med sitt liv och varför man inte permanent bosatt sig i Tokyo för länge, länge sedan.