07 december 2010

Concrete jungle where dreams are made of

Bokstavligen det första jag ska göra när 2010 förvandlas till 2011 är att bege mig till Reykjavík och därefter vidare till New York. Det kliar i hela kroppen att komma iväg. Jag kan inte sova om nätterna utan ligger vaken och tänker på storstadens ljus, gatorna som gör mig ny.

When 2010 turns into 2011 I will head over to Reykjavík and then on to New York. I can't sleep at night, lying awake thinking about bright lights, big city, streets that will make me feel brand new.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Äntligen händer det nåt på din blogg!! KUL att du ska följa & skriva om det Isländksa bandet, dte verkar vara jättehärlig musik... Får kolla upp dom lite mer, känner jag! Grattis, det är ett häftigt uppdrag! :-)

Man blir lika shockad & arg var gång man läser nåt liknande dte du skrev i Amelia om Guatemalas flickor. Skönt att det finns organisationer & människor som engagerar sig, Action Aid verkar va en av de bättre organisationerna...
Är du ledig nåt mer i mellandagarna? Vill så gärna träffa dig, skriv gärna och berätta mer om dina resor, dina spännande jobb, skicka bilder!!! *NYFIKEN!&glad att ha lite kontakt igen*
Kram
Sandra

Linda sa...

Jag håller på att sätta upp en ordentlig hemsida, men under tiden har jag hittat tillbaka hit. Igen. Kul att det finns nåågon kvar där ute som fortfarande läser ;)

Árstíðir är grymma, och världens bästa killar. Har du Spotify hittar du deras debutskiva där!

Man blir helt knäckt av att möta flickor som gått igenom det flickorna på El Refugio i Guatemala City gått igenom. Men samtidigt underligt lycklig, för vilket FANTASTISKT projekt det är som de nu är del av och som gör deras liv såå mycket bättre. Där de inte bara får tak över huvudet och mat, utan också kärlek, utbildning, samtalsterapi, stöd, hjälp tillbaka till ett BRA liv.

Jag håller på att skriva långt brev, handskrivet som utlovat. Och fixa bilder. Det tar sådan tid, det känns som om jag vill berätta ALLT.
Och jag vill JÄTTEGÄRNA ses i mellandagarna. Det är mycket som ska hinnas, men jag vill mer än gärna få tid till dig, och er. Jag vill träffa Ella!
Jag hör av mig om det i ett mer privat forum :)

Jag saknar dig. Många många kramar!

Anonym sa...

Jaa!!
Vad kul! Med svar här & snart brev! :-)
Och vi måste få till en träff, om det så bara är 1 timme!
Vi hörs!
Kramar!
S

Linda sa...

Eller hur - 1 timme är mer än ingenting! Vi fixar ihop det :)
Krams