När vi är ett gäng som möter upp i
Ebisu var tanken från början att vi skulle ses i
Shimokitazawa.
"
Men vad är det här Shimokitazawa för ställe egentligen då?" undrar Camilla, som bott i Tokyo sedan maj i år, senare under kvällen. "
Well, för att förklara det enkelt kan man väl säga att det är som Tokyos svar på Greenwich Village i New York eller Camden Town i London," svarar jag lite flyktigt och tar för givet att någon annan ska kunna fylla i svaret bättre. Icke. "
Precis!" instämmer Eri-san och Mie-san och bekräftar för mig att det är en vanlig uppfattning bland Tokyo-bor själva, inte (som jag tog för givet) en lat västerländsk förklaring för att slippa tänka till ännu ett varv.
Hur som helst är liknelsen inte dålig. Shimokitazawa är
ett gytter av små gator som på längden och bredden är fulla av barer, restauranger, kaféer, vintageaffärer, prylbutiker och sådana där hål-i-väggen där sådant man inte ens visste att det fanns en marknad för säljs. Vad sägs t.ex. om en supertrång liten butik som specialiserat sig på t-shirts med skräckfilmstryck? Wow säger jag!
Shimokita känns avslappnat coolt, hamnar så gott som alltid i
topp tre när unga Tokyoiter tillfrågas vilka stadsdelar de allra helst vill bo i och ibland blir det nästan så bra att man har svårt att koncentrera sig.
Jag önskar att jag kunde läsa japanska och komma till Shimokita på kvällen och
på ett litet kick hitta de allra hippaste små
live music venues som stadsdelen blivit så berömd för. Att krypa upp i en fotölj med en flaska Asahi, läsa en tummad bok och samtidigt höra morgondagens stora samtalsämne plonka på en gitarr ett par meter bort är
helt fab i min värld - och ja,
minst sagt New Yorkskt. Men ändå japanskt. Kanske den bästa kombinationen?
Om man fikar i Shimokita kan man råka trilla över varsin sådan här bit chokladtårta. My god. Den ser läskig ut. Man måste smaka. Sedan inser man att man måste äta upp monstret av kaka och mousse också. Jisses. Folk påstår att de blir smala av att bo i Tokyo. Hur då?
Istet var normalt i.a.f.
När vi är ett gäng som möter upp i Ebisu var tanken från början att vi skulle ses i Shimokitazawa.
Hur som helst är liknelsen inte dålig. Shimokitazawa är ett gytter av små gator som på längden och bredden är fulla av barer, restauranger, kaféer, vintageaffärer, prylbutiker och sådana där hål-i-väggen där sådant man inte ens visste att det fanns en marknad för säljs. Vad sägs t.ex. om en supertrång liten butik som specialiserat sig på t-shirts med skräckfilmstryck? Wow säger jag!
Jag önskar att jag kunde läsa japanska och komma till Shimokita på kvällen och på ett litet kick hitta de allra hippaste små live music venues som stadsdelen blivit så berömd för. Att krypa upp i en fotölj med en flaska Asahi, läsa en tummad bok och samtidigt höra morgondagens stora samtalsämne plonka på en gitarr ett par meter bort är helt fab i min värld - och ja, minst sagt New Yorkskt. Men ändå japanskt. Kanske den bästa kombinationen?
