När jag försöker vara kawaii går det ungefär så här... Jag är dock överförtjust i mina högklackade camoskor med guldklack (!) som jag fyndade i Harajuku för ynka Y2000.
En sak som jag nog aldrig kommer att komma över när jag befinner mig i Japan är känslan av att vara stor som ett hus i jämförelse med de petita japanskorna. Jag har aldrig varit överviktig eller ens i närheten själv, men många (de flesta) japanskor är så små, så söta, så... ja, bara små att vilken västerländsk tjej som helst framstår som enorm i jämföresle (nej, men nästan).
När andan faller på (som ovan) och jag ändå önskar att jag kunde vara så där petit och kawaii - med svallande lockar eller en stor knut på huvudet, med riktigt högklackade skor med peeptoes och knästrumpor, babydoll-klänning... - så slutar det ändå med att jag känner mig ganska så dum. Who am I kidding, ungefär.
Men oj vad fina japanskorna är! Jag önskar mig verkligen en sådan kappa som tjejen till vänster har, fast i vittsvart eller röttsvart. Synd att man inte är storlek 32-34, då hade man kunnat shoppa loss :P
11 kommentarer:
Det låter som om japanskorna nästan är i min storlek - vad skönt att få känna sig normalstor! ;) Kanske borde åka dit...
Haha, ja kanske. Tyvärr är det nog lätt för vem som helst att få komplex i Japan... Om man nu lutar åt det hållet. Ännu bättre vore ju att inte bry sig om sådant alls och inse att man suger precis som man är. För det GÖR man ju faktiskt, hur fånigt det än kan låta.
Ja, men jag gillar att vara lång!
Jag känner igen det där. Jag är förvisso normallång här, men när jag kom hem första gången efter att ha varit i Japan (och mot bättre vetande provat kläder i 109-varuhuset) hade jag så mycket komplex att jag bantade för första gången i mitt liv.
Sinnessjukt!!!
Antingen så är tjejerna som springer omkring där jättehungriga, eller så har de sjukt hög ämnesomsättning.
Jag har i alla fall övergett tanken på att vara trådsmal. Jag tror att jag är finare med lite kött på benen.
Jag är ju också ganska liten så jag borde nog känna mig "normal stor" i Japan...
Jag är ju fortfarande "petite" i Frankrike där kvinnorna är mindre än i skandinavien...
Det låter så klyschigt när man säger det, men jag kan inte låta bli: det ÄR fint med variation. Smala, mulliga, korta, långa...
Rim, jag har aldrig "vågat" mig på att prova kläder på 109 (även om jag såg mycket fint). Kanske i framtiden. Jag känner dock som du: tanken på att vara trådsmal har jag övergivit. Jag tror helt enkelt att det har något med bakgrund att göra. Asiater, både män och kvinnr, är ju överlag mindre och smalare än européer. Även om jag skulle banta ner mig till storlek 36 skulle jag antagligen inte se lika liten ut som dem ändå.
Personligen har jag alltid annars känt att det är vackert med mycket former.
Hmm, det finns långa japaner också, både killar och tjejer. Så det här handlar nog om något annat. jag är 180 och är knappast "lång" i Sverige, men i tunnelbanan i Tokyo känns det rätt normalt.
Martin, du har kanske rätt. Det är egentligen farligt att uttala sig om sånt här och tro att man är någon form av expert bara för att man har fått en uppfattning. Den kan ju vara väldigt felaktig totalt sett och genom att spridas vidare bara bidra till fördomar och stereotyper. Tack för att du bidrgo med en motsatt syn!
Linda, har du läst vad du svarade mig? Man suger som man är. Hahahaha. ;D
Johanna, nope, det hade jag helt missat. HAHAHA! Jag hoppas att folk läser det som om det var fel ;)
Eller så är det kanske så, man suger precis som man är ok det är ok ;D
gud vad jag �nska att jag s�g ut som dom!dom har s� s�ta r�ster ocks�!(suck) jag k�nner mig som en wapaneese ibland..
Skicka en kommentar