Tokyo Tidbits: Japanska skapelser

I går gjorde jag och Andreas en nattlig avstickare till Donki i Roppongi (eller Don Quijote Discount Amusement (ドンキホーテ) som det fullständiga namnet lyder). Det är ungefär precis vad det låter som. En gigantisk butik med mer eller mindre galna galenskaper - kläder, mat, elektronik, prylar, accessoarer och tja, det mesta annat, ofta till låga priser.

Den första Donki-butiken i Tokyo öppnade i Suginami under namnet Just Co. 1980. I dag finns det 123 butiker runtom i Japan och fyra stycken på Hawaii (om det beror på att det är hit väldigt många japaner väljer att förlägga sin semester vet jag inte, men det låter väl rimligt på sitt sätt).

Butiken i Roppongi är, med sina åtta våningar, en av de största. Som så mycket annat i denna underbara världens-största-stad är den konstant öppen, men på taket finns sedan 2006 också en bergochdalbana (något långt ifrån alla hus har även om man skulle kunna tro det), men p.g.a. att de många invånarna i stadsdelen som höjt sina röster mot spektaklet har den aldrig använts. Den bara står där, som ett kusligt, tyst nöjesskelett mitt i en av Tokyos mest hysteriska stadsdelar (som f.ö. fortfarande har precis samma osköna stämning, ingenting har uppenbarligen förändrats på den fronten de senaste två åren).

Vi kom dock aldrig så långt. I stället strosade vi bara omkring i vårt område, där Hiroo, Azabu-Juban och Roppongi möts. En perfekt sommarnatt. Det är verkligen en enorm skillnad mot Sverige, att efter 23 en vanlig måndagskväll kunna gå förbi kaféer vars hela uteserveringar är fullsatta, människor i rörelse överallt, dygent runt-öppna butiker i varje gathörn, restauranger med öppna dörrar med samtal och musik som spiller ut på gatan. Och mellan hus, träd och gator sticker resten av staden upp näsan i form av höga byggnader och skyskrapor så långt ögat kan nå.

Det är så förföriskt att jag blir snurrig i huvudet. Jag älskar den här staden, hela vägen ut i fingerspetsarna, t.o.m. när jag promenerar omkring en natt i utkanten av Roppongi.