Erik skrev en tänkvärd, och sann, kommentar till ett av mina tidigare inlägg. Eftersom jag själv hade tänkt kommentera fenomenet, men Erik gjorde det så bra, låter jag hans ord bli mina idag.
"Gillande främst att du tog upp aspekten av det 'tillåtna' för män att klä sig, med västerländska mått, tämligen feminint här. Detta är något jag finner oerhört sunt och långt bättre än vad som är brukligt i många västerländska samhällen där det räcker att en man har ett föremål i rosa för att en främling skall anse sig vara helt säker på hans sexualitet. Stod på en toalett på mitt universitet, och in kommer en kille och tar av sig sin mössa för att kunna rätta till polisongerna. Han står och vrider och snurrar dom väldigt länge, endast för att de skall se likadana ut som när han började och sedan drar han på sig mössan igen, redo att möta lektionen. Underbart befriande att beskåda! I vissa sammanhang i Väst: 'Homosexuell'. I Japan: 'Modeintresserad och mån om sitt utseende'. Nu finns det många 'krav' på utseende i Japan för de yngre vilket absolut har en en tvingande baksida, men angående ovanstående aspekt är jag tämligen säker i min åsikt att Japan har en sundare syn än den västerländska."
Också i dag: födelsedag. 25 år.
"Grattis till en fjärdedel av hundra" säger morfar och har i en tillfällig förvirring skrivit 1906 istället för 2006 på mitt kort. Pengar i kuvert. Världens mest fantastiska Rufus Wainwright på dvd. En iPod Nano som är så fin att jag knappt vågar öppna den. Ett vackert silverhalsband från Pilgrim. En tröja från Vita Örnen. Rökelser.
Höstlöv utanför fönstret. Att få somna om.
9 kommentarer:
Oavsett kille eller tjej (kvinna eller man) verkar stilen så genomtänkt, så perfekt. Inte ett hårstrå får sitta fel.
Nej, japanernas mode och känsla för detta är totalt olik vår. Personligen anser jag att det finns en mängd problem med kommersialism och modetvång, vilket är minst lika alarmerande i Japan som någon annanstans i världens i-länder. Vad jag är fascinerad av är hur annorlunda genuskonstruktionerna och genusvariationerna är i Japan, och hur befriande det är att inse att människans "sätt att leva" och våra idéer om vad som är manligt/kvinnligt är fullständigt kulturellt betingade. Margaret Mead gjorde väl visserligen upp med aspekterna av detta redan 1959 i sin bok Manligt, Kvinnligt, Mänskligt - men det är ju långt ifrån vedertaget allmänt sett.
Grattis på födelsedagen! Välkommen till ålderdomen...
Jag önskar lite att det japanska tankesättet skulle kunna blandas med det "västerländska". Lägg ihop de bra delarna och ta ifrån de dåliga. Åh önskansvärda utopi.
Grattis Linda! Hoppas du fâr en riktigt trevlig födelsedag. Inte svârt, med en ny iPod ;-)
för egen del väljer ja att välkomna dig till Kvartssekelsklubben - den här gången på rätt dag.
GRATTIS GRATTIS! En cyberskål med en pisco sour! ;D
Hur kunde jag missa det??? Eller la du till det efter att jag kommenterade.
Tack alla! Jag undrar om det är dags att börja känna sig gammal nu?
Jo, Johanna, jag la till det efteråt :)
Och Micke, det har aldrig skadat med dubbla födelsedagshälsningar! Det uppskattas. Många har en tendens att inte höra av sig alls ;P, så det värmer.
grattis igen, älskling. har du vågat börja använa iPoden ännu? ;)
Jag ber att få gratulera till en vacker ålder! Likaså tackar jag för gästframträdandet på din blogg! :-)
Kallt i Tokyo, människorna lika hippt avslappnade som alltid.
Skicka en kommentar