... ja, då tar mitt gamla goth-hjärta ett extra skutt. Den är ju så fin!
Tokyo är ett shoppingparadis. Här finns allt allt allt och lite till. Överallt också. Unga japanska kvinnor är den mest köpstarka gruppen i världen, men de är däremot inte den mest miljövänliga diton. Tvärtom. I Japan köper människor i genomsnitt tio kilo kläder per år men knappt ett kilo (!) av det finns kvar i garderoberna när nästa säsong inträder. Det innebär bland annat att Japan ligger fem-tio år efter andra så kallade "i-länder" när det kommer till hållbart tänkande kring mode och kläder.
Att det är rätt högt tempo på såväl Shibuya 109 som Shibuya 109-2 (två av de mest trendsättande varuhusen i hela Asien) visste vi om. Men att det skulle vara så komplett hysteriskt som det är just nu, under kampanjen 5 Days Bargain, var något av en chock. Kidsen, uppklädda till tänderna (även om de sportar en skoluniform i botten), slussas mellan de små butikerna på de många våningsplanen och lockas in av de ännu mer uppstassade butiksbiträdena, som till pumpande eurodisco står på pallar och i plastmegafoner vrålar ut sina rabatter och erbjudanden. Det är en helt sanslös kakafoni, jag förstår inte hur de orkar jobba i den där miljön. Mycket riktigt tappar många av dem rösten av allt skrikande.
Bland lockelserna finns bl.a. sådana här limited edition-väskor, med hemligt eftertraktat innehåll.
Looken som en stor del av ungdomarna i Shibuya klär sig enligt är på många sätt sig lik sedan vi sist satte vår fot här för knappt två år sedan. Men något jag lagt märke till är att många av killarna börjat köra höga quifs, vilket faktiskt är riktigt coolt. En del av grabbarna som säljer kläder, skor och accessoarer på Shibuya 109-2 skulle på många sätt kunna vara plockade direkt från Los Angeles gator på 1980-talet. De är stylade till tusen, men om de skulle slänga på sig lite mer leopard, kanske ett rosa läppstift och lite mer smink vore en hel drös av dem förvillande lika Mötley Crüe.
Hur mycket jag än sminkar mig och sätter upp håret är jag inte ens i närheten av lika vacker som japanskorna. Hur bär de sig åt? Sitter de hos manikyristen, stylisten och hårfrisörskan varje förmiddag innan de går ut...?
Jag tillhör dem som är smått allgeriska mot Gwen Stefanis vurm för japansk populärkultur, särskilt så kallade Harajuku Girls. Det känns inte bara rätt gammalt vid det här laget, det har alltid också känts aningen blekt.
Kawaii.
Ingenstans går modenyckerna så snabbt som i Tokyo. Men när jag surfar in på tidningen Men's Knuckles hemsida kan det bara konstateras att det faktiskt inte verkar ha hänt så mycket sedan jag sist satte min fot i Tokyos Shibuyadistrikt. Grabbarna verkar köra samma docksöta urban cowboy-inspirerade onii-kei-stil fortfarande.
Jag hamnar verkligen i wonderland när jag ser den här fantastiska Alice i Underlandet-
Det har kanske undgått några, men just nu är Tokyo Fashion Week i full fart. Vilket givetvis betyder det ena vackrare klädesplagget än det andra befängda. Haute couture är inte att leka med. Uppenbarligen. För de djurinspirerade kläderna som syns här nedan är mer skräckinjagande än inspirerande i mina ögon. Kanske för att jag fullständigt ryser inför kombinationen människor med djurhuvuden och/eller för att "kaninen" i mitten på något läskigt vis påminner om ruskigt obehagliga Frank i filmundret Donnie Darko.
När jag ser sådana här bilder vill jag bara skriva ut dem på fotopapper och rama in dem. Jag älskar vackra foton och bilder. Även om språket ligger mig närmast är det alltid en fröjd att jobba ihop med bra fotografer som verkligen kan trolla liv till språket i en artikel. Och även om jag inte är världsbäst på att fota själv är det en syssla som verkligen roar mig. Dagar som den här, då jag mest sitter i photoshop och redigerar bilder till texter som jag tidigare skrivit, är väldigt rogivande. Eftersom jag inte känner någon personlig prestige inför bilderna blir kravet på mig så annorlunda. En nödvändig omväxling.
Och en besatthet kan det visst bli. Bloggaren och hime-gyarun Sweet Momoko vet vad hon drömmer om. Visst ser det ut lite som Törnrosas rum? Lite mindre färger och det blir värsta gothpalatset, klart jag är i himlen med den här stilen!
Det är inte bara brudarna som ska stylas i underbart hysteriska Tokyo. Männen må vara privilegierade á la 50-talsideal i övrigt, men när det kommer till mode och utseende kan man lätt lura sig att man befinner sig i världens mest jämställda land (åtminstone om man befinner sig i Tokyos modedistrik och åtminstone om man anser att sminkade, välklädda män är ett tecken på att makten börjat fördelas jämnare mellan könen...). Hur som helst tycker jag att det är skönt att i.a.f. den typen av skönhetsstereotyper börjar bli a thing of the past.
Nu kan äntligen alla fashionistor som inte är på plats i Tokyo men ändå drömmer om dess fabulösa modeutbud ta del av det. Marui 0101, en av de största och bästa kedjorna med över 100 varuhus bara i Tokyo och en klar ledstjärna för Tokyos streetfashion, har nämligen lanserat en internationell shoppingsite på engelska, franska och japanska.
Jag är redan exalterad inför nästa månads Hootchy Cootchy Club-evenemang. Varför kunde man inte gå klädd i plymer, sorgflor och skyhöga stilettklackar varje dag? Det är ju så dödligt snyggt att man nästan blir lite knäpp.
