Jag har nyligen fått ett skribentuppdrag som rör sig om att skriva artiklar om japansk mat och restaurangbesök, vilket ska bli jätteroligt att arbeta med. Jag har själv varit vegetarian (och i perioder vegan, någonting jag strävar efter att bli igen) sedan över 10 år. Mat har därför alltid varit en naturlig del av mina intressen; från början för att jag helt enkelt behövde lära mig en nytt sätt att använda råvaror och nya recept, och allt eftersom en fråga om hälsa, ekologi och hållbarhet. Japan var länge en vegetarisk nation, och än idag är det framför allt fisk och diverse mat från havet som dominerar menyerna. Framför allt är människor utanför Japan bekant med sushi, någonting som blivit vardagsmat i många delar av världen.
I New York tycker det Japanska Exportrådet att det behövs mer marknadsförning om japansk mat, och ordnar därför en festival om hemlandets matkultur som pågår den här veckan. Det innebär bl.a. att japanska matproducenter är på plats, kockar och experter delger sitt arbete och tillfredställer smaklökar. Japanska restauranger och kedjor deltar också i festivalen, vilket innebär särskilda menyer och rabatter.
Låter det intressant? Mer info hittas här.
6 kommentarer:
Även om jag läste nämnda notis i DN där målet med veckan var att visa hela spektrat av Japanska mat och inte hamna i sushi-fällan, så anar jag att det framförallt blir lyx-sushi som kommer att ätas av en viss grupp i NY p.g.a. den moderna/fashionabla aspekten av sushi i Väst.
Om dom bara kunde visa hur det är att äta i området under tågbron i Otemachi/Ginza där röken från de öppna köken är så tjock att man tror att det brinner någonstans, om dom bara kunde visa de små restaurangerna där man stoppar pengar i en automat, trycker på en knapp med text som man inte har en aning om vad det betyder och får en matlapp som man ger till den glada ägaren och hoppas på det bästa, om dom bara kunde visa hur det är att äta yakuniku vid ett shrine/tempel under nyårets tre första dagar!
Mer gatumat och mindre Ginza-mat åt världen! :-)
Erik, du har onekligen ett bra sätt att beskriva de flesta japanska upplevelser med. Tyvärr har du nog också rätt i att det är en viss typ av lyx-sushi som kommer att dominera på krogarna i NY den här veckan. Jag vet inte om jag är fördomsfull, men jag har en känsla av att exportråd framför allt sysslar med en viss typ av bild av sitt land som kanske inte alltid lyckas spegla den mångfald som egentligen existerar.
Linda, stort grattis till uppdraget!
Min inkörsport till japansk mat för en himla massa år sedan var nog just lyx-sushi... Men det gav sedan dominoeffekter! Fick lust att flytta hit, var en av dem.
Erik, jag gillar verkligen beskrivningen av ställena vid Yurakucho och Ginza. Jag gjorde ett radioprogram om en sådan izakaya för ett tag sedan. Programmet heter "Kampai!"
http://www.audioport-japan.com/
(Klicka på rubriken Programmen)
;)
Linda:
Tack, när det gäller upplevelser i Tokyo finns det ord till det mesta!
Sant, lite tråkigt att markandsföringsens teorier även skall gälla länder så att budskapet blir förenklat och faktiskt förnekar förekomsten av vissa delar av landets komplexitet.
Martin: Bra dominoeffekt! ;-)
Roligt det som du pratar om i programmet att det är väldigt lätt att bli berömd för sina japanska språkkunskaper. Det är väldigt vänligt och tacksamt, men det är svårt att objektivt kommunicera vilken nivå man ligger på.
Då jag finner tala och skriva långt lättare än lyssna, så var tillfällena många då jag kunde "lura" den japan jag för tillfället pratade med att jag var bättre än vad jag egentligen var. Som tack för det fick jag, i t.ex. bibliotek- och butikssammanhang, den allra artigaste och längsta formen av japanska tillbaka, varpå frågetecknena syntes i mina ögon och det byttes till engelska, eller som när den långa förklarigen "om att mitt beställda vin tyvärr inte fanns, vilket var beklagligt men jag kanske skulle kunne tänka mig att måhända välja något annat lika gott", förkortades till "ga nai". Högt eller lågt. Men å andra sidan skulle jag göra precis samma sak som svensk i Sverige gentemot en utländsk person som började tala på svenska till mig.
Apropå god gatumat så är okonomiyaki bland det bästa jag vet. Skulle inte det gå att införa i Sverige. Kanske svårt att få tag på den torkade fisken som man ska strö över, men resten borde gå att fixa. Går ju att göra vegetarisk version också (om man äter ägg - fast veganer brukar vara hejare på att klara att undvika det också).
Här hittade jag recept på svenska:
http://matochblommor.blogspot.com/2006/12/okonomiyaki-japansk-fylld-pannkaka.html
Har under de tva senaste veckorna haft 2 enanstaende kulinariska upplevelser i Tokyo,om an bada i Roppongi Hills.
Den forsta var Il Mulilno - de serverar en ravioli som man skulle kunna salja sjal for och den andra var Oakdoor's kobe sirloin.
Om jag nagonsin blir domd till doden, da kommer dessa ratter att vara min sista maltid.
Skicka en kommentar