Det förvirrande Japan

Jag funderar när jag skriver mina stadsdelsguider över Tokyo, om det egentligen är någon mening med att skriva dem. Därför att Tokyo är så föränderligt och har så sanslöst mycket att erbjuda, att även om jag så skrev 10 sidor med tips skulle jag inte ens vara i närheten av vad att ha berättat om vad som egentligen finns. Och för att det alltid kommer att finnas många läsare som varit i Japan och som tänker att "men herregud, varför har hon inte nämnt det stället, det är ju det bästa i den stadsdelen" eller "men herregud, varför nämnde hon det, det är ju inte alls något speciellt".

I Tokyo är ofta även de mest givna tipsen de som kan undvikas. Givetsiv är det något speciellt med att ha sett Tokyo Tower, käkat sushi-frukost på Tsukiji Fish Market eller druckit drinkar på New York Bar uppe i Park Hyatt. Men i en stad med 35 miljoner invånare vore det egentligen idiotiskt att påstå att det här är det bästa den har att erbjuda.

Tokyo är förvirrande. Just när man tror att man förstår sig på metropolen, vrider den lite lätt på sig och man faller pladask ned i oförstånd igen. Just när man tror sig ha hittat den bästa cykelvägen till Harajuku eller det bästa promenadstråket invid Sumida-gawa visar det sig vara alldeles tokigt fel i förhållande till den där lite bättre vägen.

Tokyos ansikten är så många att man aldrig kommer att lära känna dem alla. Kanske är det det som fascinerar mig mest med staden. Det finns något för alla och alltid någonting nytt. Den ena dagen den andras skugga. Stjärnorna på himlen osynliga i neonflödet, kanske för att de istället är nedfallna på marken.