En vecka i Dublin

Hur var då Dublin? Alltid efter att jag är hemkommen från en ny plats har jag svårt att minnas hur jag egentligen föreställde mig den innan jag åkte. Men jag tror att jag hade en ganska romantisk bild av Irland, den gröna ön, ett stort kulturellt utbud och mycket spännande uteliv. Det kan ganska enkelt konstateras att Dublin inte alls charmade mig speciellt mycket. Kanske var det vädret (regn och rusk mest hela veckan), kanske blev jag alldeles för influerad av mina vänner som bor där och inte alls trivs. Som främling i en ny stad färgas du givetvis lätt av de historier du hör, som förstås bara är en del av den totala sanningen men mer eller mindre blir den totala sanningen för dig den korta tid när du är där. Men det blev lite för mycket grådask och skräckhistorier efter ett tag.

Jag reste både norr och söder om Dublin (vilket verkligen rekommenderas), traskade omkring ensam i city och följde Cultural Trail Map, la timmar på Writer's Museum (litteraturnörd som jag är var det heaven!) och såg en fantastisk utställning av Jonathan Barry, njöt av Caravaggio, Goya, Rembrandt, Vermeer, Picasso och andra storheter på National Gallery, spenderade alldeles för mycket pengar på Blazing Sallads vegansalladsbar, på Butler's soyalatte och på Amnesty Café, umgicks mycket med mina goda vänner från diverse länder och träffade även många av deras härliga bekantskaper, var på hemmafester och bevittnade världens mest oseriösa seriösa cooking competition som gick av stapeln i mina vänners kollektiv, njöt på Street Performance World Championships (underbara The Space Cowboy vann titeln The 2007 Street Performance World Champion, andra året i rad), gjorde en massa research för artiklar, drack alldeles för många pints mitt på dagen på mörka pubar med intressanta namn som Foggy's Dew och The Hairy Lemon och skrattade sönder magmusklerna och klubbade sönder kroppen den sista helgen när sällskapet från London drog in med storstadens alla galenskaper i bagaget. Nog låter det som om jag har haft det bra ändå...? Ja, i efterhand har ju minnet en tendens att sålla bort det mindre roliga och bara minnas de ljusa stunderna. Jag lever även efter devisen "man har så roligt man gör sig". Så det så. Kommer alldeles strax bilder.