03 juni 2007

The world in our eyes


En god vän bad mig för ett tag sedan göra en karta på de länder vi i min familj (d.v.s. jag, min bror och våra föräldrar) varit i - resor vi har gjort tillsammans, i diverse sällskap eller på egen hand samt länder vi har bott i. Resultatet av det syns här ovan.
---
Det kan ju konstateras att det, på olika vis, har blivit en hel del resor och utlandsvistelser genom åren... Världen har på något vis alltid känts nära mig och mitt familjehem. Pappa kommer från Estland, min gudfar kommer från England och är bosatt i USA, barndomsbästisen Charlottas familj kommer från England och flyttade vidare till Vietnam, min barnvakt Tesfwa kommer från Etiopien... Föräldrarna har levt i långa perioder i allt från Sydamerika till Afrika till Asien. Min brors bästa vänner är bosatta på Island och i Japan. Själv har jag nära vänner utspridda i London, Dublin, Peru, Japan - och om två veckor även Algeriet.
---
Inte konstigt att man har blivit rastlös kanske. Ibland känns det som ett ok, att inte kunna koppla av och ständigt vilja vara på väg. Å andra sidan är det ju precis det jag älskar och som ger mig den största kicken, att vara på väg.
---
De ljusröda fälten på kartan är länder som olika parter i den här familjen har rest i.
De mörkröda fälten på kartan är länder som olika parter i den här familjen har bott på, nämligen:
Colombia
Sverige
Tyskland
Estland
Polen
Tanzania
Indien
Japan
---
Ändå känns världen fortfarande alldeles för gigantisk - och nog är där många kala fläckar för oss. Det har t.ex. inte blivit varken så mycket Karibbien eller Oceanien. Västafrika lyser också vitt, men den där tomma ytan i Asien skyller jag däremot på Kinas storlek ;) Det finns onekligen så mycket att se, så mycket att uppleva, så mycket att upptäcka. Att resa är det verkligen inte alla som trivs med, men i min värld är det oumbärligt. Ett varande jag förutan går sönder.

6 kommentarer:

Pumita sa...

Oj, det var mycket rött här. Jag har mycket mer kvar att beta av. Till mitt försvar får jag väl säga att det är flera personers karta. Den där vita fläcken i Centralamerika... är det Honduras och Nicaragua?

Anonym sa...

Wow, jäklar, rött rött överallt. Jag tycker att jag ändå har rest en till, men skulle jag göra en sådan där skulle det bli otroligt vitt. Jag har nämligen bara besökt länder i Europa, bortsett från Tunisien som ju tillhör Afrika, men det ligger ju så mycket norrut att det nästan blandas ihop med Europa. :)

Linda sa...

Jo, men precis, det ska ju icke förglömmas att det där är fyra personers karta och majoriteten av det röda tillhör mina föräldrar. Afrika har jag t.ex. aldrig satt min fot i närheten av, men kära pappa har spenderat mycket tid där och bott i Tanzania. Det för ändå på något sätt länderna närmare en, det finns i den vardagliga periferin. Om inte annat minns jag tydligt alla gånger mina föräldrar kom hem från sina utlandsresor då jag var yngre, när de öppnade sina stora resväskor på köksbordet hemma och alla fantastiska dofter från inhemska tvålar och tvättmedel kom fram. Då kändes det nääästan som om man hade varit med själv ;)

Pumita, den vita fläcken i Centralamerika är Honduras och Nicaragua, ja. Nog något till om jag inte är helt ute och cyklar...

Johanna, du skulle se min egen karta. Den känns väldigt vit i förhållande till den här :P

Anonym sa...

Hej Linda! Jag blir alldeles paff av hur du lyckas sätta ord på det jag dragit runt med i hela mitt liv. Drivet att vilja vidare och se mer - hela tiden. Jag tror vi resesjälar är speciella och inte alla kan förstå fascinationen. Själv brottas jag dagligen med att vilja vidare och vara kvar på alla underbara ställen. Länge trodde jag att jag var på flykt från något.. Nu ser jag resandet som en gåva, för inget har gett mig mer än alla resor. Om två veckor bär det av till Tokyo och vill passa på att tacka din fantastiska blogg för alla tips (plus guiderna på bp.se).=)

Linda sa...

Roligt att höra att orden passade på fler än mig! Den där känslan av att vilja resa vidare samtidigt som man vill vara kvar på alla underbara ställen - hur handskas man med den egentligen? Personligen känner jag mig mest hemma i Tokyo och New York och har därför insett att om jag någonsin ska etablera ett liv någonstans, tja, då får det bli på de platserna och långresorna till andra ställen lite mer sporadiska i fortsättningen :P
Hoppas att tips och guider har varit till användning! Du kommer säkerligen att hitta tusen och en saker själv, du får jättegärna droppa en rad eller ett mail med tips tillbaka, de tas alltid mycket tacksamt emot :) Och du, jättetrevlig resa!

Anonym sa...

Hmmm....lyllos dig som bott i afrika. Min dröm o vara där. Hade b litt överlycklig av att bara resa dit o va där i en vecka.Men gud va ghlad jag skulle bli o va där i en månad eller mer. Jag är avis nu. men nån måste ju ha bott där. nån mer än mig :) ha dte br a.