28 februari 2008

De japanska kvinnorna som vägrar vara tysta, snälla och kawaii

Jag är väldigt sugen på att läsa den japanska författarinnan Natsuo Kirinos (som egentligen heter Mariko Hashioka) bok Auto (eller Fri som den heter i den svenska översättningen). Kirinos böcker kallas för japansk feminist noir. Inte så konstigt när de sida upp och sida när är fyllda av våld, sex och död.
I Auto möter läsaren fyra kvinnor i Tokyo - varav en snart tröttnar på sin odrägliga karl och stryper honom. Av olika (mer eller mindre fördolda) skäl blandas dock samtliga in i mordet.

Det är ingen positiv bild av det japanska samhälle dess kvinnor lever i som målas upp i Kirinos böcker. I en intervju i DN nyligen förklarade författarinnan att:

"Jag tycker att brott och våld är ett uttryck för de problem vi brottas med i dag. Det speglar det absurda och förvrängda i vårt samhälle.

Kvinnans roll i Japan är under förändring, men inte nödvändigtvis till det bättre. Kvinnor i Japan är på väg i två motsatta riktningar - de som har allt och de som har nästan inget.
På landsbygden lever rester av det feodala systemet kvar, vilket är en av anledningarna till att kvinnor har slutat gifta sig med bönder. I städerna handlar problemet i stället om arbete och anställning. På grund av förändringar i industrisektorn, med sänkta anställningsskydd, får många kvinnor nöja sig med osäkra jobb och korttidsvikariat. Kvinnor är Japans låglöneslavar.


Något som lägger ytterligare sten på börda är att Japan är ett informationssamhälle - de japanska kvinnorna är medvetna om hur kvinnor i väst har det. Vi är upplysta och utbildade men saknar rörelsefrihet. Utan arbete kan vi inte ta oss någonstans.
Vårt samhälle blir alltmer simpelt och osofistikerat. Många fler människor lägger i dag större vikt vid sitt yttre framträdande än sina inre kvaliteter. Kvinnan görs till ännu en pryl att ha eller mista. Smarta kvinnor däremot beväpnar sig med intelligens."

Auto är även filmatiserad av Hirayama Hideyuki. Snart kommer en amerikansk re-make (suck) som ska signeras Ringu-regissören Hideo Nakata.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Håller med om att amerikanska re-makes är så dåliga. Har sett trailern till One Missed Call (Amerikanerna är 5 år efter...) och den ser ut att vara gjord 1998 mitt i Scream-eran.
Men kul att japan sätter standarden för skräck-genren!

Linda sa...

Eller hur, amerikanska re-makes är inte bara dåliga, de är usla. De lyckas klä av alla japanska skräckhistorier all mening och göra dem fullständigt tomma. Jag läste en jättebra DN-essä om just det, "Det spökar i USB-porten". Kanske finns på nätet? Eller så blandar jag ihop den essän (som var bra) med den som handlade om just japansk skräck och dess mening...
Anyway, fram med fler coola brudar!