28 juli 2008

Japan vs Sverige - eller: Även Solen Har Sina Fläckar

Jag får många gånger frågan "varför är du så intresserad av Japan, Linda?" och vet inte riktigt vad jag ska svara. Jag älskar Japan och Tokyo, men den här bloggen hade egentligen lika gärna kunnat handla om New York, Paris eller Stockholm. Jag jobbar med reseskrivande och ser hela världen som min arbetsplats. Många är platserna jag har en alldeles särskild relation till. Att bloggens primära fokus är Tokyo, tja, det råkade det mest bara bli. Faktiskt. Jag kan mycket om platsen, det är en evig källa till inspiration och som världens största stad finns det dagligen tusental spännande upptäckter för fötterna som i stort sett alla vill silas genom min penna. Men dock, det råkade mest bli så. För många år sedan ville jag resa till den japanska huvudstaden för att den kändes som galenskapens moder, men när jag väl hamnade i fjärran österns yttersta post var det mer av en slump än som ett enträget mål. Och jag trivdes inte alls till att börja med. Och alla platser har en vardag, även de med de glassigaste förpackningarna. Och så galet är det inte efter ett tag heller.

Jag orkar inte gå in på några djuplodade politiska diskussioner, så för att hålla mig till "ytan":

Jag tycker om kontrasten mellan det nya och det gamla, att trilla över de mest meditativa små helgedomar mitt bland plåt, stål och gudsföraktande skyskrapor. Jag tycker om att det är tryggt och säkert och inte finns någon machoattityd på trottoaren. Jag tycker om att se unga tjejer i höga klackar och pyttesmå kjolar som inte en enda man vänder sig om efter. Jag tycker om att människor är galet trevliga, artiga och hjälpsamma. Att det är prisvärt att gå ut, billigt att äta och billigt att ta sig runt. Jag tycker om att kollektivtrafiken är smidig och punktlig. Jag tycker om att hälsas välkommen med ett tjutande "irrashaimasse!" av alla anställda i en butik när jag kliver in och få lika många "arigato gozaimashita!" ropade efter mig när jag går ut, även om jag inte handlat en endaste pinal. Jag tycker om att taxibilarnas dörrar öppnas och stängs helt automatiskt, att de inte sällan är intredda med vit spets liksom att chaufförerna har vita handskar på sig. Jag tycker om att det är så rent. Jag tycker om att det finns ett utbud som har allt. Listan är lång.

Naturligtvis finns det saker jag inte tycker om också. Som sommarhettan, kråkorna, jämställdhetsproblematiken, att husdjur ses som accessoarer snarare än levande varelser, att det är svårt att källsortera ordentligt, att shinkansen är alldeles för dyrt, en tillåtande sexindustri där åldern på tjejerna allt som oftast är aaalldeles för flytande nedåt, den sjuka hierarkin och auktoritetstron, stadsdelen Roppongi...

Desto äldre jag blir inser jag dock också att mitt bespottade hemland Sverige har en hel del att erbjuda också. Vad jag saknar med Sverige när jag inte är där (på sommaren) är Ljuset och Luften; de evighetslånga sommarkvällarnas bleka himlavalv och doften av skog, t.o.m. inne i Stockholm, som fyller den klara, torra luften.
Jag saknar också Den Vegetariska Maten (dock måste jag säga att ingen stans är det så löjligt lätt med vegomat som i London).

5 kommentarer:

Anonym sa...

Sverige har FRITID att erbjuda sina medborgare. Lever man i Japan och har ett heltidsjobb så skulle jag säga att tiden du inte sitter på tåget eller kontoret är ganska knapp. Är en tidigare motståndare av 8 till 5-konceptet men efter några år i Japan börja jag sakna det allt mer. 5 veckors lagstadgad semester är inte heller helt fel.

Lätt att glömma bort sådant när man är här och turistar och 100% av all tid är just - fritid.

Linda sa...

Absolut. Jag gissar att de som reser till Japan som turister inser det också. Jag tror även att det är skillnad på dem som gillar Japan att turista i och dem som gillar Japan på ett sådant sätt att de är intresserade av att stadga sig och skapa en tillvaro och vardag i landet. I min bok går det inte att jämföra att åka på en resa till ett land med att bo och jobba i ett land.
Men nu hamnade vi nästan plötsligt i de där mer djuplodade (politiska) poängerna som jag ville undvika i det här inlägget... :P

henrik sa...

Jag kom att tänka på ditt inlägg när jag läste en artikel i Japan Today i dag. Artikeln var för mig en rolig tvist på det du skrev om att tjejer kan klä sig minimalt utan att män vänder sig om...

I japan har man i miljövänlighetens goda namn uppifrån i byråkratin, lobbat för att dra ner på ac-användandet i sommarhettan. Det ska inte slösas på lika mycket el och användning av luftkonditionering genom att kontorsarbetarna och politiker ska ta av sig lite kläder under sommarhettan (budskapet har främst riktats till män som precis som Herr Fukuda "bör" lämna slipsen hemma och knäppa upp en knapp i skjortan ...).

Men nu har det gjorts en liten undersökning av en tidning, och tydligen tycker väldigt många män att kvinnorna har gått för långt... En man gillade inte läget för nu kunde han inte koncentrera sig på sitt jobb... En annan man sa att när kvinnor klär sig i något som ser ut som underkläder (har han varit på stranden eller!?) är det riktigt obehagligt.

Fast det här med hetta utomhus och ac-kyla inomhus kan vara ett problem för kvinnor som jobbar i kontor.. (de finns!) En kvinna störde sig på att männen inte klädde sig annorlunda, eftersom termostaten oftast var inställd på hög kyla för att männen utan slips ändå sprang omkring i kostym och kvinnorna var betydligt lättare klädda. Vad jag har förstått är detta ett rätt utbrett problem i kontorslandskapen. Tydligen anses det allmänt sett att skillnaderna beror på det enkla "faktum" att kvinnor fryser mer än män...

Shoga nai...

Själv är jag tacksam över min status som hemmaman. Då kan jag ju gå i linne och shorts utan ac!! (fast jag tar på mig en skjorta när jag ska handla, speciellt om jag inte har rakat axlarna, i hänsyn till mina medmänniskor.)

hej hej!

Johanna sa...

Tack för att du påminde mig om de fina sakerna med Japan! Det är precis samma saker som jag älskar med det här landet, men det är lätt att glömma bort och bli hemmablind. Nu ska jag ta semester (den enda på min arbetsplats förmodligen) och hitta tillbaka till min Japankärlek. Jag funderar på att åka till Fukuoka. Har du varit där? Den blir ofta klassad som Japans trevligaste stad, så den tänkte jag att jag måste kolla in!

Robert sa...

Japan ar harligt befriande! Det ar alltid lika roligt att upptacka sig sjalv med att komma dragandes med svenska varderingar och tankebanor och forsoka fa Japan att passa in pa det man fatt i sig sedan modersmjolken. Personligen har jag bestamt mig for att sluta stirra mig blind pa det daliga i Japan. Jag har upptackt att vi har en likadan, eller storre del av absurda meningslosheter i Sverige. Vad man sedan valjer att hetsa upp sig over, det ar val upp till var och en.

Att vi i Sverige hellre har var prostitution pa entrepenad (i Thailand tex.) och garna tvingar notboskap att leva i undermaliga forhallanden sa att vi kan ha ihjal dem det ar val en sak man alltid kan upprorar sig over.

Inget land ar perfekt! Men den svenska sommaren gar inte av for stickor... saga vad man saga vill!