Lyx á la everyday

Ja, i kväll har vi onekligen lyxat till det. Vi åkte med taxi till Park Hyatt i Shinjuku för att äta middag vilket också resulterade i att vi drack champagnedrinkar, flera glas vin samt testade alla cocktails i menyn. Snurrigt underbart värre. Och utsikten; som vanligt to die for...

Häromkvällen kommenterade Mie-san såväl underskattade som överskattade Lost in Translation med orden:"It's impressive that Sofia Coppola even made sleasy Shinjuku look that good" och det är bara att hålla med.

Den helt sanslöst romantiska bild man får av Tokyo via Coppolas film (som till historien är stereotypt flortunn) är perfekt för vem som helst som tror sig ha ett intresse av att besöka den japanska huvudstaden: Tokyo har troligtvis aldrig någonsin bildmässigt framställts så fantastiskt för västerlänningar.
Jag kan fortfarande, gång på gång, känna igen mig i Scarlett Johanssons porträtt av den ensamma Charlotte, trots att min situation numera inte ens går att likna vid den karaktärens.

Onekligen är det fler sommar-utrop riktade till mig och Andreas som låtit "Nej, ska ni verkligen vara i Tokyo?!" snarare än "Wow, Tokyo under sommaren låter toppen!". Och visst, en tripp till Vietnam eller Laos hade kanske tett sig förnuftigare. Betong och sol är inte bästa vänner, det håller jag definitivt med om. Men storstäder är min kärlek här i livet ändå och Tokyo den största av dem alla.